Skärvor

IMG_0753Mina skönhetsrutiner innehåller sparsamt med glitter. Men någon gång ibland, i rätt dos och vid rätt tillfälle, kan en enda liten dutt göra hela skillnaden.

Det här lacket för tankarna till Edith Södergran. Vet inte riktigt om det är stjärnorna eller skärvorna som gör det.

Stjärnorna

När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.
Edith Södergran

 

Varför vara lycklig när du kan vara normal

Jag håller precis på att läsa ut Jeanette Wintersons självbiografi Varför vara lycklig när du kan vara normal, där vi får följa författarens envetna strävan efter identitet, tillhörighet och kärlek. Något som visar sig vara lättare sagt än gjort för en bortadopterad flicka som under hela sin uppväxt fått höra av sin adoptivmor att hon var ett misstag och borde ha varit någon annan. Allt det här låter ju förfärligt sorgligt – och det är det verkligen. Samtidigt finns där en underfundig humor som fått mig att nästan skratta högt ett par gånger:

Hon hade andra favorituttryck. Vår gasugn exploderade. Reparatören kom och sa att han inte tyckte om vad han såg, vilket var föga förvånande eftersom ugnen och väggen var sotsvarta. Mrs Winterson svarade: ”Den är ett brott mot himlen, ett brott mot de döda och ett brott mot naturen.”
Det är ett tungt lass för en gasugn att bära.
Jeanette Winterson

Andra gånger har jag varit tvungen att stanna upp och läsa en gång till, eftersom det har varit så rätt, så mitt i prick:

Så när folk säger att poesi är en lyx, eller ett val, eller något för den bildade medelklassen, eller att den inte borde läsas i skolan eftersom den är irrelevant, eller någon annan av de konstiga och idiotiska saker som sägs om poesin och dess plats i våra liv, misstänker jag att människor som framför dessa åsikter har haft det ganska lätt i livet. Ett svårt liv kräver ett svårt språk – och det är det som poesin ger oss. Det är det som litteraturen ger oss – ett språk som är kraftfullt nog för att säga som det är.
Det är inte ett gömställe. Det är ett hittställe.
Jeanette Winterson

Har ni inte läst Winterson ännu rekommenderar jag å det varmaste att ni gör det. Hon är en sådan författare som skriver böckerna som jag önskar att jag kunde skriva. Jag kan utlova en läsupplevelse utöver det vanliga. Gillar du inte biografier kan jag rekommendera Fyrväktaren. Samma underbara språk, men helt skönlitterärt. Med betoning på skön.

Aniara

IMG_0773 IMG_0776 IMG_0798 IMG_0807Dagens inspiration: Harry Martinsons rymdepos Aniara. Frågan är vem det här ska föreställa: Miman eller Poetissan? Om det nu måste föreställa någon alls.

Jag frågade mig själv men glömde svara.
Jag drömde mig ett liv men glömde vara.
Jag reste alltet runt men glömde fara –
ty jag satt fånge här i Aniara.
Harry Martinson, Aniara

Här nedan ett smakprov från Stadsteaterns storslagna uppsättning för några år sedan i suggestiv tonsättning av Kleerup.

Lite efter

IMG_9889 IMG_9891 IMG_9892

Jag brukar fnysa åt att alla helt plötsligt klär och sminkar sig i brunt, grått och vinrött bara för att det blir höst. Men den här hösten har jag själv hamnat i det diket. Mycket jordiga och murriga toner har det blivit. Därför har jag plockat fram en bild från i somras, för att ge mig själv lite inspiration att göra något annat snart. Om man ska klara vintern måste man ladda med lite färg.

Förresten har väl ingen missat att Veronica Maggio har släppt ett nytt album. Jag, som konstant ligger ca tre år efter resten av världen, har precis börjat lyssna ordentligt på hennes senaste skiva.