Liknöjd fauna

Jag arbetar med språk. Mitt jobb består av att granska andras texter i sömmarna, läsa kritiskt och rätta till där det har blivit fel. Som alla andra människor blir jag lite yrkesskadad. Kanske är det därför jag älskar Aase Bergs Liknöjd fauna och hennes höns med hybris och dyslexi. Ett slags motgift, kanske. De makttörstiga hönsen är komiska och skrämmande på samma gång. Deras språk är naivt, men det de säger är ofta beräknande och hänsynslöst. Jag skrattar högt och ryser om vartannat när jag läser om hönsens gemenskap och alla andras utanförskap.

Papegoja existerar inte i egenskap av Oss
Hönor. Papegoja inget innehåll: järna men
fel språk beklagligt & är för gammal för Få
Leva. Den är arbetsbelastning och jätteful.

Och ibland är det bara så otroligt träffsäkert. Som här:

Samhörighet betyder
att alla lyssnar
inte på varandra
bara samtidigt

Eller här:

”Mötesplats”
Betyder inte
att man umgås
utan att man
ska förbi varandra
utan trubbel

Ur Liknöjd fauna av Aase Berg

Ett öga rött

IMG_0954IMG_0950IMG_0968

Att använda rött kring ögonen kan vara lite vanskligt, tycker vissa. Många tycker att man ser sjuk eller irriterad ut kring ögonen. Själv tycker jag om att använda röd ögonskugga, även om jag inte gör det så ofta. Om inte annat blir det en fin kontrast till blå ögon.

Brott mot principerna

IMG_0853 IMG_0852 IMG_0851 IMG_0849Så fort jag skrev att jag inte brukar använda glitter blev det till en princip som jag kände att jag måste bryta mot. Men det är fasligt vad det yr överallt. En av anledningarna till att jag strök det ur skönhetsrutinen för några år sedan, vill jag minnas. Nåväl, det är bara att försöka vänja sig.

 

Skärvor

IMG_0753Mina skönhetsrutiner innehåller sparsamt med glitter. Men någon gång ibland, i rätt dos och vid rätt tillfälle, kan en enda liten dutt göra hela skillnaden.

Det här lacket för tankarna till Edith Södergran. Vet inte riktigt om det är stjärnorna eller skärvorna som gör det.

Stjärnorna

När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.
Edith Södergran

 

Varför vara lycklig när du kan vara normal

Jag håller precis på att läsa ut Jeanette Wintersons självbiografi Varför vara lycklig när du kan vara normal, där vi får följa författarens envetna strävan efter identitet, tillhörighet och kärlek. Något som visar sig vara lättare sagt än gjort för en bortadopterad flicka som under hela sin uppväxt fått höra av sin adoptivmor att hon var ett misstag och borde ha varit någon annan. Allt det här låter ju förfärligt sorgligt – och det är det verkligen. Samtidigt finns där en underfundig humor som fått mig att nästan skratta högt ett par gånger:

Hon hade andra favorituttryck. Vår gasugn exploderade. Reparatören kom och sa att han inte tyckte om vad han såg, vilket var föga förvånande eftersom ugnen och väggen var sotsvarta. Mrs Winterson svarade: ”Den är ett brott mot himlen, ett brott mot de döda och ett brott mot naturen.”
Det är ett tungt lass för en gasugn att bära.
Jeanette Winterson

Andra gånger har jag varit tvungen att stanna upp och läsa en gång till, eftersom det har varit så rätt, så mitt i prick:

Så när folk säger att poesi är en lyx, eller ett val, eller något för den bildade medelklassen, eller att den inte borde läsas i skolan eftersom den är irrelevant, eller någon annan av de konstiga och idiotiska saker som sägs om poesin och dess plats i våra liv, misstänker jag att människor som framför dessa åsikter har haft det ganska lätt i livet. Ett svårt liv kräver ett svårt språk – och det är det som poesin ger oss. Det är det som litteraturen ger oss – ett språk som är kraftfullt nog för att säga som det är.
Det är inte ett gömställe. Det är ett hittställe.
Jeanette Winterson

Har ni inte läst Winterson ännu rekommenderar jag å det varmaste att ni gör det. Hon är en sådan författare som skriver böckerna som jag önskar att jag kunde skriva. Jag kan utlova en läsupplevelse utöver det vanliga. Gillar du inte biografier kan jag rekommendera Fyrväktaren. Samma underbara språk, men helt skönlitterärt. Med betoning på skön.

Aniara

IMG_0773 IMG_0776 IMG_0798 IMG_0807Dagens inspiration: Harry Martinsons rymdepos Aniara. Frågan är vem det här ska föreställa: Miman eller Poetissan? Om det nu måste föreställa någon alls.

Jag frågade mig själv men glömde svara.
Jag drömde mig ett liv men glömde vara.
Jag reste alltet runt men glömde fara –
ty jag satt fånge här i Aniara.
Harry Martinson, Aniara

Här nedan ett smakprov från Stadsteaterns storslagna uppsättning för några år sedan i suggestiv tonsättning av Kleerup.