Favoriter

IMG_1811 IMG_1835 - Kopia  IMG_1815 - Kopia Ibland vill man inte krångla till det utan kör på säkra kort. Då blir det starka färger på läpparna läppar och ljusa, skimriga skuggor på ögonen. Och Säkert! i öronen.

Jag har en ELLE i min väska
så att det ska se ut
som att jag sitter här
och tar det lugnt bara,
inte går patrull som förut.

ELLE när ska det bli inne
att vara som jag –
blek och feg och sävlig och lat?
Jag har köpt varje nummer sen -96
men det som fortfarande gäller
är vacker och lycklig
och just nu kjol med särskilda veck.
Ditt kvarter, Säkert!

Testar nytt

När man är ute och reser är det praktiskt att ta med sig olika produktprover som man inte tar sig för att prova till vardags. De här koreanska exemplaren är ju dessutom så söta så det förslår. Vilka svenska skönhetsföretag har badande apor på sina förpackningar tror ni?

image

Fakturan

Ibland har jag en känsla av att jag hör till de skonades skara. Om det nu finns en sådan skara. Som består av människor som har haft en lycklig uppväxt, blivit förbehållslöst älskade av sina föräldrar (som alltjämt lever och har hälsan), har ett gediget socialt skyddsnät och djupa och meningsfulla vänskapsrelationer. Människor som i allmänhet har haft rätt få motgångar i livet.

En bra dag kanske man bara känner sig tacksam för allt det där. En dålig dag lurar känslan av att det någon gång kommer att bli dags att betala för det. I form av någon stor olycka, en stor uppoffring eller varför inte i form av en gigantisk faktura, som i Jonas Karlssons novell Fakturan.

     ”Du känner en känsla, va?” fortsatte hon i luren. ”Du känner känslor, har fantasier, vänner och bekanta. Och du drömmer, antar jag?”
Hon brydde sig inte om att vänta på svaren längre.
     ”Vad menar du?” sa jag.
     ”Drömmer du på natten?” fortsatte hon.
     ”Det händer.”
     ”Mm. Tror du allt det där är gratis?”
Jag var tyst ett tag.
     ”Nja, jag trodde väl …”
     ”Trodde du det?” sa hon.
     Jag försökte hinna med att svara något men tankarna bara for runt alldeles utan att formulera sig. Kvinnan i luren fortsatte med att dra en lång harang om fördelningskostnader och beslut och engångssummor och avräkningssystem. Det lät nästan som om hon läste innantill.
     ”Men hur kan det bli så mycket?” sa jag när jag äntligen fick mål i munnen.
     ”Tja”, sa hon. ”Det kostar på att leva.”
     Jag var tyst en stund eftersom jag inte visste vad jag skulle säga. 
     ”Men …” sa jag till sist, ”… att det var så dyrt”.
Jonas Karlsson, Fakturan (ur Spelreglerna)

Antikguld

IMG_1710 IMG_1711Jag har börjat testa ögonpennorna från Sephora som jag köpte häromdagen och mjukstartade lite med den antikguldbruna färgen. Alla pennor (utom den lila, som är lite hårdare) är krämiga och välpigmenterade och glider på hur lätt som helst, vilket gör att de fungerar utmärkt som ögonskugga över hela det rörliga locket. Man får jobba lite extra med att tona ut kanterna bara. Om det nu inte är skarpa kanter man är ute efter. Då går det precis lika bra att strunta blankt i att tona. Låt oss aldrig bli preskriptiva i den här bloggen. Någonsin.IMG_1738Jag har förresten sett att andra bloggare har husdjur eller barn som ibland smyger sig in på bild. Själv har jag en uppmärksamhetssökande akademiker här hemma. Den här gången lät jag honom hållas.

Inspiration från Sephora

IMG_1644 IMG_1659Tanken med den här bloggen var från början att den skulle vara mer inspirationsinriktad än produktinriktad. Jag hade alltså inte tänkt skriva så mycket om enskilda produkter, förutom när jag kanske vill tipsa om en särskild favorit eller om jag har hittat något extra fint. Som nu. Ögonpennor från Sephora i ett spektrum av färger. Och visst blir man inspirerad!

Carmina Burana

IMG_1688IMG_1689 IMG_1690

Förra helgen gick vi till Folkoperan för att se deras uppsättning av Carmina Burana. Det är ju egentligen ingen opera i traditionell bemärkelse, utan en samling profana dikter och sånger ur en handskrift från medeltiden, som hittades i början av 1800-talet och tonsattes av Carl Orff på 1930-talet.

De dramatiska texterna från medeltiden i kombination med en handfull äldre damers levnadsöden var ett intressant grepp, och det slog mig att det inte är mycket som har förändrats för mänskligheten på närmare tusen år, egentligen.

Ohyggliga
och fåfängliga öde,
du obönhörligt välvande lyckohjul,
du som är obeständigheten,
den ombytliga lyckan,
som alltid upplöser sig i intet,
höljd i skugga
och beslöjad
styr du också mitt levnadslopp;
nu har jag inte ens kläder
att skyla mig med
på grund av din ondskas spel.

Men det är inte bara gråt och tandagnisslan, som man lätt tror om man bara har hört öppningsnumret O Fortuna. I de 24 sångerna avhandlas även våren, glädjen, kärleken och berusningen. Det fanns till och med en sång för sminknörden:

Krämare, giv mig den färg
som gör mina kinder röda
så att de unga männen må se dem
och fyllas av kärlek.
Se på mig,
unge män,
må jag er behaga!

Den stackars svanen får vi inte glömma. Som minns ett liv i frihet medan han bärs ut till bordet för att slukas av glupska käftar:

En gång var sjöarna mitt hem,
en gång var jag vacker att skåda
– när jag var svan.

Stackare jag,
nu är jag brunstekt
och svårt bränd!

Svensk översättning av Claes Wirsén.

Plåster på såren

IMG_1433 IMG_1438 IMG_1440 IMG_1448 IMG_1454 IMG_1470 IMG_1483 IMG_1511Jag gick ut hårt i dag och försökte mig på en riktig karaktärssminkning. Det blev tyvärr platt fall, så för att bygga upp självförtroendet gjorde jag en look som var enkel nog för att jag skulle klara av den men tillräckligt svår för att jag skulle känna mig lite duktig när jag faktiskt gjorde det. Sextiotalslooken alltså. Tunga fransar, stora dockögon och en trulig mun. Har alltid älskat den stilen.