Last Night Bus

I upptakten till valet har tonläget höjts, både i den politiska debatten, i diskussioner kring matbordet och i flödet på sociala medier. Jag vet inte hur många gånger jag sett klipp läggas upp på Facebook den senaste tiden där representanter för SD gör bort sig på ett eller annat sätt. Någon räknar fel i riksdagen, en annan visar i en intervju att hen har noll koll på ämnet de pratar om. Vilket ofta väcker stor munterhet i kommentarsfältet. ”Hahahaha, kolla vad dumma/dåliga/korkade de är” skriver någon. ”Idiot” kommenterar en annan. ”Inte mycket innanför pannbenet på den där” skriver en tredje. Jätteroligt. Eller?

Jag skräms av SD:s framfart i Sverige, och jag avskyr deras politik. Låt oss göra det klart redan nu. Men jag skräms också av hur omgivningen reagerar på SD:s närvaro. Vi förfasar oss över SD:s hatpolitik, samtidigt bemöter vi dem med hatretorik. Eller mobbing, helt enkelt. Om vi skulle ha bytt ut den felkalkylerande SD-ledamoten mot en helt vanlig tonårstjej skulle kommentarsfältet utan tvekan ha betecknats som näthat, det är jag säker på. Nu är det inte en helt vanlig tonårstjej som figurerar i det där klippet, utan en kvinna som för en otäck och främlingsfientlig politik, jag vet. Men det här handlar inte om att försvara någons otäcka åsikter. Det handlar om att bete sig människovärdigt, även mot människor vilkas åsikter man inte kan tåla.

När vi mobbar någon gör vi dem till ett offer. Och jag tror att det är just den rollen som gör att SD kan plocka röst efter röst efter röst. Låt oss inte ge dem det försprånget. Jag tycker att vi höjer ribban, rätar på ryggen, ser Sverigedemokraterna i ögonen och nedmonterar deras argument, ett efter ett. För som vi alla redan vet är det inte särskilt svårt att motbevisa SD:s argument. Se på Gustav Fridolin, den enda av partiledarna som tar (och vinner) debatten med Jimmie Åkesson. Utan att hemfalla åt spott och spe och hån.

I dag är det valdag. Nu tycker jag att vi alla tar ett gemensamt krafttag och använder vår dyrbara röst till att minimera SD:s möjligheter att påverka vår fina demokrati. Men låt oss inte luras till att bli hånfulla, hatiska och ogina. För det är väl inte sådana vi vill vara, och inte ett sådant samhälle vi vill bygga?

Annika Norlin slår huvudet på spiken i den här frågan också, i låten Last Night Bus:

Now at fifteen, some people are grown up
with minds of their own.
But me I was a child
I was a piece of clay those days
I could have been moulded by anyone
I was a good kid, just that I could have been moulded by anyone.

[…]

I see you on the subway
You’re thirty and you’re into hate.
Now at thirty some people are grown up
with minds of their own.
And I get a letter from you man.
You’re fifty and you’re into hate
Now at fifty some people are grown up
with minds of their own.

But you got the wrong attention
at exactly the right time
you got the wrong attention.
So I’m not gonna hate at you
cause you hate women
I’m not gonna hate at you
cause you hate colour
I’m gonna wish so hard for someone
to give you the right attention, the right love.
And turn this around.

Last Night Bus – Hello Saferide

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s