Månadens bok: To Kill a Mockingbird

Jag vet inte vad det är med det här året, med tanke på att flera stora kulturpersonligheter har gått bort under 2016 och vi bara är i februari ännu. På det sättet är detta verkligen inget bra år för kulturen.

image

Helt nyligen gick Harper Lee bort, så jag tänkte att jag skulle skriva om hennes klassiska roman, To Kill a Mockingbird (Dödssynden på svenska). Av någon anledning har det inte blivit av för mig att läsa den tidigare, så när jag fick höra om författarinnans död bestämde jag mig för att det var dags. Och så glad jag är för det.

To Kill a Mockingbird är berättelsen om Scout, en riktig illbatting till tjej som växer upp i det fiktiva sydstatssamhället Macom på 30-talet tillsammans med sin storebror Jem och fadern Atticus. Vi får följa med i syskonens vilda lekar och fantasifulla rollspel. Som minstingen i min egen familj känner jag alltför väl igen lekarna där den yngsta alltid fick spela birollen, och storasyskonen var de styrde och ställde i leken. Det är fascinerande hur Harper Lee väcker liv i minnen som jag inte ens visste att jag hade kvar, och hur levande hon skildrar barnens hierarkiska lekar, deras förmåga att göra varje liten vardagsföreteelse till ett mysterium och deras totalt fördomsfria och kloka resonemang. Jag skrattar högt när Jem skickar iväg stackars Scout i ett bildäck så hon dammar in på grannens tomt, eller när Scout upptäcker svordomarnas lockelse och ber sin farbror att ”Pass the damn ham, please”.

Men det här är inte bara en nostalgisk barndomsskildring. Den stora anledningen till att den här boken är en av de mest lästa än i dag är att den ur barnets perspektiv skildrar rasförtryck, utanförskap, klasskillnader och det svåra i att våga stå upp mot mobben på bekostnad av sitt eget anseende och familjens trygghet. Scouts pappa, juristen Atticus Finch, är den moraliska förebilden i boken; han försvarar bland annat en våldtäktsanklagad svart man som resten av samhället redan har dömt på förhand. Detta får både Atticus och hans barn betala för i form av glåpord, ryktesspridning och rena våldshot. Jag ska inte avslöja för mycket av händelseförloppet i boken, för förutom att vara en mysig barndomsskildring och en tankeväckande samhällsbeskrivning är detta också en riktigt spännande roman. Jag hade svårt att lägga den ifrån mig, och när en bok är så bra att skönhetssömnen blir lidande, då är den riktigt bra. Sådana böcker kommer i min väg högst ett par gånger per år, nuförtiden.

Jag lyssnade förresten på boken på Storytel, uppläst på bredaste sydstatsdialekt av Sissy Spacek. Om ni har möjlighet så råder jag er att göra det samma. Ren och skär njutning. Jag skulle också faktiskt råda er att läsa boken på originalspråk om ni kan. Jag är utbildad översättare och den första att uppskatta en väl utförd översättning av ett litterärt verk. Men här känner jag nog att historien vinner på att läsas på den breda sydstatsdialekt den är skriven på.

Några av mina favoritcitat nedan:

”Until I feared I would lose it, I never loved to read. One does not love breathing.”

 

”Dill was becoming something of a trial anyway, following Jem about. He had asked me earlier in the summer to marry him, then he promptly forgot about it. He staked me out, marked as his property,  said I was the only girl he’d ever love, then he neglected me. I beat him up twice, but it did no good. He only grew closer to Jem.”

 

”They’re certainly entitled to think that, and they’re entitled to full respect for their opinions… but before I can live with other folks I’ve got to live with myself. The one thing that doesn’t abide by majority rule is a person’s conscience.”

Harper Lee, To Kill a Mockingbird

Annonser

Rosaceatips: Dermalex Repair Rosacea och Couperose

Dermalex Repair & Gentle Daily Moisturiser

Strax före jul köpte jag två produkter som är särskilt anpassade för rosaceahy, nämligen Dermalex Repair och Dermalex Gentle Moisturiser. Jag har testat dem i cirka sex veckor och tänkte berätta lite vad jag tycker om dem. Jag hade tänkt ta båda krämerna i ett och samma inlägg, men det blir så himla långt, så jag delar upp dem i stället.

IMG_7064Dermalex Repair är en behandlingskräm för rosacea som är fri från kortison och antibiotika (verkar dock heta Dermalex Rosacea behandlingskräm på deras webbsida numera). Den kan användas som behandling av lindriga till måttliga symptom på rosacea. Enligt tillverkaren ska den motverka inflammation i huden, dämpa rodnande och blossande hud, verka mjukgörande och behandla synliga blodkärl. Jag har alltså använt denna i cirka sex veckor, och mina symptom var vid testperiodens början lindriga till måttliga. Jag började testa mitt i mörkaste vintern, och även om klimatet var milt kändes huden ändå lite torr och stramande och lite rödare än vanligt, troligtvis på grund av slarvig kosthållning kring jul och nyår.Jag hade synliga rodnader och blodkärl på och runt näsan, på hakan och på kinderna.

Resultatet? Bara några dagar efter att jag började använda Dermalex Repair tyckte jag att huden gick från lite rödare än vanligt till min ”normala” rödhet. Jag vet inte hur det är för er, men en viss rodnad har jag även när huden mår så bra som den kan och inte inte har några direkta rosaceaskov, och det har jag accepterat. Mina synliga kärl har inte förändrats ett dugg, och det hade jag inte förväntat mig heller. Jag tror inte riktigt på att man med hjälp av krämer ska kunna göra så mycket åt synliga blodkärl – vill man ha bort dem tror jag fortfarande att det bäst att göra det på salong, antingen genom att bränna bort dem eller med IPL.

Kort sammantaget tyckte jag att det här var en trevllig kräm som lugnade huden något. Jag såg inte någon wow-effekt, direkt, men jag hade ju också ganska lindriga symptom till att börja med, så då blir ju effekten inte så drastisk heller. Den gröna färgen gjorde varken till eller från, eftersom krämen gick in i huden och inte neutraliserade huden ett enda jota. Men det kan jag göra med smink, så det såg jag inte som någon direkt nackdel. Jag ville dock gärna ha något lite mer återfuktande för min yttorra vinterhy, så jag kompletterade med lite rikare krämer ovanpå den här. Extra plus såklart för UV-skydd, som alla rosaceakrämer bör ha.

Cirkapris: 165 kr

Vill också tipsa er att gå in på Dermalex hemsida om ni har eller misstänker att ni har rosacea. Där finns en massa matnyttig information samt ett litet test man kan göra för att se om det är sannolikt att det är just rosacea man har. De tar bland annat upp skillnaderna mellan acne och rosacea (som ibland felaktigt kallas vuxenacne). Och nej, jag har inget samarbete med Dermalex eller är sponsrad på något sätt, jag tycker bara att det var bra, enkel och tydlig basinformation, trots att de såklart gör dessa filmer för att marknadsföra sina egna produkter.

 

 

Charlotte Tilbury Matte Revolution – Red Carpet Red

Charlotte Tilbury Matte Revolution Red Carpet RedJag har tänkt visa er Red Carpet Red från Charlotte Tilbury i flera månader nu, men varje gång jag försöker fota det så flippar min systemkamera ur och förvränger den klarröda färgen till oigenkännlighet. Därför för ni nöja er med mobilbilder – för även om mobilkameran håller sämre kvalitet lyckas den åtminstone fånga den perfekta röda färgen betydligt bättre. Jag älskar Matte Revolution sedan tidigare, och ett av mina absoluta favoritläppstift är Walk of Shame i samma formula. Det inägget är dessutom ett av mina mest besökta inlägg, så det är inte bara jag som gillar det, tydligen!

 

20160116_104334 20160116_104323In English: I’m loving my new Charlotte Tilbury lipstick. The formula is Matte Revolution and the shade is Red Carpet Red. It’s the perfect red, and I love the formula. I also have the shade Walk of Shame in the same formula, which is one of my all-time favourite lipsticks!

L’Oréal Paris – Super Liner Black’n Sculpt

L’Oréal Paris har släppt en ny eyeliner med rund spets som sägs kunna ”skulptera ögat från alla vinklar”. Jag kanske är trög, men jag fattar inte riktigt vad de menar med det. Det låter som om L’Oréal tycker att de har löst ett problem åt mig, men jag förstår inte riktigt vilket. Jag ser snarare potentialen som ett roligt prickverktyg som kan användas i lite mer kreativa sminkningar, eller möjligtvis att dutta mellan ögonfransarna med för att täta till eyelinern längs fransraden.

L'Oréal Super Liner Black'n Sculpt

L'Oréal Super Liner Black'n Sculpt

Som ni ser är formulan väldigt lätt, och rinner ut lite i fina linjer, åtminstone om man överdoserar, dvs trycker för hårt och för länge, så det gäller att vara lätt på handen.

IMG_7984

Jag satte mig ner en kväll för att testa den här lite innan jag tvättade bort sminket för kvällen. Det började med några prickar längs fransraden och vips hade jag hela ögonlocket fullt av prickar. Resultatet blev lite ojämnt, och inget som jag skulle gå ut med direkt, men om inte annat funkar det här alldeles utmärkt som ett mindfulness-verktyg för oss som inte orkar målarböcker för vuxna.

Jag ska bara tillägga också att jag även har testat att göra en helt vanlig, rak eyeliner med den också, och det gick oväntat lätt, såvida man inte vill ha en supertunn linje, för det går icke med den sfäriska spetsen.

*Inlägget innehåller arbetsprover, vilket innebär att jag inte själv har betalat produkten. Mina omdömen om produkterna är dock alltid min ärliga åsikt, oavsett om jag betalat för produkten eller inte.

 

Med på resan

När jag reser brukar jag försöka packa med mig små provförpackningar som jag alltid har hundratals av hemma. Den här gången orkade jag inte med mecket med att plocka ihop en helt hudvårdsrutin av spridda och av varandra helt oberoende märken, så jag packade med mig fullstorlekar av några av mina stapelvaror i stället.

image

Dessa är (i fallande storleksordning från vänster):
* Pixi Glow Tonic
* Jabushe Intensive 2 in 1 Cleansing Lotion (obs: arbetsprov och inte direkt stapelvara)
* Embryolisse Lait-Crème Concentré
* Daylong ultra face SPF 25
* Indeed Laboratories Hydraluron
* Jabushe Intensive Age Defense Eye (obs: arbetsprov och inte direkt stapelvara)
* Beauté Pacifique Submersive Serum Paradoxe

Tre som tog slut: Beauté Pacifique, Elizabeth Arden Pro och M Picaut

Så var det dags att titta på tre produkter som har tagit slut nyligen. Den här gången är det Enriched Toner for Dry Skin från Beauté Pacifique, Gentle Facial Cleanser från Elizabeth Arden Pro och Calming Cocoon Cream från M Picaut.

IMG_7543

Beauté Pacifique Enriched Toner for Dry Skin
När jag använder toner gör jag det inte för att få bort de sista sminkresterna eller rengöra huden riktigt ordentligt. Det är det man har rengöring till, tycker jag. För mig ska tonern helst fungera som ett extra lager fukt, särskilt på vintern, när jag behöver all fukt jag kan få. Därför köpte jag Enriched Toner for Dry Skin, eftersom jag tänkte att den skulle passa min yttorra hy alldeles perfekt. Färgen är gul och konsistensen lite geleaktig och trögflytande. Jag tror det är där skon klämmer för mig. För jag tycker att huden börjar strama så fort jag har applicerat den här. Jag tror egentligen inte att huden är uttorkad, men den här gelkonsistensen lägger sig liksom på huden och när den torkar får den tunna hinnan huden att strama, vilket jag hatar. Och jag vet att den här hinnan ska funka som något slags skydd och kapsla in fukten osv osv, och jag VET att många gillar den åtstramande känslan. Jag skyr den dock som pesten och jag håller mig milslångt bort från alla produkter som har ”firming” i produktbeskrivningen. Ge mig oljor och emulsioner som håller huden liiite kladdig dagen lång, så är jag nöjd. Av samma anledning har jag svårt för serum och ansiktskrämer med gelkonsistens. Jag vill bara klösa av dem (okej, kanske inte klösa) och kötta på med en go fet olja tills huden skiner som en flottig fläskpannkaka. Så, inte nödvändigtvis en dålig toner, men för mig funkar den icke.
Köpa igen: Vad tror ni?

Elizabeth Arden Pro Gentle Facial Cleanser
Det här är en mild, icke-skummande rengöring i rinnande och lite mjölkig konsistens, om ni förstår vad jag menar. Den här fick jag som arbetsprov på Daisy Beauty Expo 2015 i januari förra året och har använt av och till i ungefär ett år. I vissa perioder varje dag, andra perioder någon gång i veckan. Och den har bara räckt och räckt och räckt. Sjukt dryg med andra ord. Den är dessutom mild och skön och torkar inte ut huden. Den innehåller mjölksyra, så huden blir lite exfolierad samtidigt som den blir rengjord. Den här har jag dock använt som andra rengöring efter att jag har tagit bort det värsta sminket med en oljebaserad rengöring. Huden blir rengjord på djupet och får en mild exfoliering. What’s not to like?
Köpa igen: Inte nu på en gång, men absolut någon gång i framtiden. Just nu står det  flera rengöringar på tur för att testas här hemma.

M Picaut Calming Cocoon Cream
Den här fick jag som arbetsprov i teststorlek när jag var på Acadermia i november. Det är en riktigt hajpad klimatkräm, som ska skydda mot kyla och lugna blossande och irriterad hy. Nu har ju inte den här vintern direkt varit den kallaste i mannaminne, men min hy är alltid yttorr på vintern, och Calming Cocoon Cream höll huden återfuktad och mjuk de dagar jag använde den, och den är precis så där härligt oljig som jag vill ha mina krämer på vintern.
Köpa igen: Ja, jag skulle mycket väl kunna tänka mig att köpa en fullstorlek av den här.

* Inlägget innehåller arbetsprover, vilket innebär att jag inte själv har betalat för produkten. Mina omdömen om produkterna jag testar är dock alltid min egen, ärliga åsikt.

The Balm Mary Lou-Manizer vs Make up Store High Tech Lighter

Jag har köpt ett par nya highlighters nyligen, och jag tänkte visa upp dem och samtidigt jämföra dem. Den ena är den galet hajpade highlightern Mary Lou-Manizer från The Balm (jag vet – sist på bollen osv), och den andra är High Tech Lighter från Make up Store.

The Balm Mary Lou-ManizerThe Balm Mary Lou-Manizer

Mary Lou-Manizer har ju blivit hyllad i så många bloggar, och jag var så nyfiken på om den verkligen lever upp till sitt rykte. Färgen skulle jag beskriva som en guldig champagnefärg. Den drar definitivt mot det lite varmare hållet, och den har en intensiv lyster. Den blir nästan opak när man swatchar den, och man får vara lätt på handen och blanda ut den väl när den appliceras i ansiktet. Men tack vare att den är så pigmenterad funkar den även bra som ögonskugga. Däremot tycker jag att den framhäver ojämnheter i huden lite mer än High Tech Lighter, vilket ni kan se på bilden nedan.

Mary Lou-Manizer

Mary Lou-Manizer

Make up Store High Tech Lighter

Make up Store High Tech Lighter

High Tech Lighter känns som något slags hybrid mellan en puder- och en krämhighlighter. Den är ganska fast och i konsistensen och inte alls kladdig i konsistensen, men när du stryker ut den på huden känns den mjuk och silkig, inte alls pudrig. Jag duttar helst på den med fingrarna. Den här marknadsförs som en allt i ett-produkt. Man ska kunna använda den som highlighter, ögonskuggsprimer och ögonskugga. Den sitter inte särskilt bra på mina veckiga ögonlock, så för mig är det här helt enkelt en highlighter och alltså inte lika mångsidig som Mary Lou-manizer. Däremot är det den snyggaste highlighter jag har, faktiskt. Den smälter in helt otroligt bra i huden, och den persikofärgade nyansen Astro passar min vinterhy perfekt, medan Mary Lou-manizer känns som om den ligger lite ”ovanpå” huden, och dessutom är lite för varm för min hudton just nu. Jag gissar att den kommer att passa bättre till sommaren.

Make up Store High Tech Lighter

Make up Store High Tech Lighter

Här nedan ser ni dem båda swatchade. Som ni ser smälter MUS High Tech Lighter (till vänster) in mycket mer i huden än Mary Lou-Manizer (till höger), som är mycket mer pudrig, pigmenterad och pang på. Båda är jättefina, men min favorit är nog ändå High Tech Lighter, åtminstone som ren highlighter. Mary Lou-Manizer är dock superfin på ögonlocken och perfekt de dagar man inte riktigt hinner sminka sig, men ändå vill pigga upp ögonen lite.

IMG_7484