Listan

Det har inte blivit så mycket smink den här veckan, eftersom så mycket har handlat om att komma igång med mitt företagande och mina nya kunder. Men nästa vecka ska allt vara som vanligt igen.

Ikväll ska jag och min man gå ut och fira framgångarna med både hans och mitt jobb. Jag har också satt mig ner och börjat på en lista över vad jag vill med mitt företag, och framför allt vad jag inte vill. Jag skulle egentligen ha gjort den listan innan jag kickade igång verksamheten, men det blev något av en rivstart den här veckan, så jag har faktiskt inte hunnit.

En låt som jag lyssnat mycket på under senvintern och våren är Korallreven och Vintergatan av Markus Krunegård. Den passar lite extra bra i dag och står på i bakgrunden när jag plitar ner väl valda punkter på min lista:

Gör en lista över sånt som jag vill ha
och sånt som jag mår dåligt av.
Det är mycket som måste bort,
många som måste bort.
Många som har missförstått,
som tror att det inte syns
hur deras hungriga ögon tänds
varje gång pengar nämns.
– Markus Krunegård, Korallreven och Vintergatan

 

Bön för Tjernobyl

I dag är det 30 år sedan kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl, och det har pratats och skrivits mycket om den de senaste dagarna. Jag kan inte ens föreställa mig vad den katastrofen innebar för dem som bodde i området, hur livet efter den ödesdigra natten har varit för dem som fått bestående men, blivit allvarligt sjuka, fått gå från hus och hem och förlorat sina närstående. I reportageboken Bön för Tjernobyl får vi genom Svetlana Aleksijevitjs skildringar åtminstone en liten aning av vad de har gått igenom. Jag har faktiskt inte läst hela boken, och jag brukar inte tipsa om böcker som jag inte har läst helt och hållet, men jag måste ta den här boken i små portioner, för det är ganska stark och berörande läsning. Så jag har den på nattduksbordet och läser lite i taget över en längre tid. Det här är en av vår tids viktigaste skildringar av händelserna i Tjernobyl – särskilt i dagens läge, när vi har all anledning att se över vår energikonsumtion och fråga oss varifrån vi vill att elen ska komma, och vilka risker vi är beredda att ta för att få den.

Själv är jag uppvuxen i ett område där Tjernobylkatastrofen faktiskt kom väldigt nära, på grund av hur vindarna styrdes och hur regnet föll. Jag minns ordet Tjernobyl från en mycket tidig ålder. Då visste jag inte riktigt vad det var, mer än att det var något dunkelt hot som kastade en skugga över stämningen och samtalen vid kaffebordet. Mätningar visar att marken i Gävleborgs län på vissa ställen fortfarande har ovanligt höga cesiumhalter, även om det numera inte anses utgöra någon fara för människor att äta vilt, svamp och bär. Men för mig har risken för en kärnkraftsolycka alltid känts i högsta grad verklig, och jag tror att det har mycket att med mina minnen från uppväxten och Tjernobyl. Jag rekommenderar er verkligen att läsa den här boken. Är det för jobbigt behöver ni inte läsa hela på en gång, eller ens hela överhuvudtaget. Bara en berättelse, ett människoöde räcker för att förstå omfattningen av den här katastrofen något bättre.

”Natten till den 26 april 1986 … Under loppet av en enda natt förflyttades vi till en annan plats i historien. Vi tog ett språng in i en ny verklighet som har visat sig överlägsen både vår kunskap och vår fattningsförmåga. Tidssambandet bröts. Det förflutna tedde sig med ens hjälplöst, där fanns ingenting som man kunde stödja sig på. Till den dörren fanns inga nycklar i mänsklighetens (som vi trodde) allomfattande arkiv.”

Svetlana Aleksijevitj – Bön för Tjernobyl

The Palette Challenge – Clarins Pretty Night – look 1

IMG_5224

Vi fortsätter väl att plöja igenom palettförrådet, eller vad säger ni? Clarins 5-color Eyeshadow Palette vann jag i Daisy Beautys korsordstävling i november. Den har murriga, jordnära toner som ärligt talat ser ganska tråkiga ut i paletten, men som gör sig väldigt fint när de väl är på ögat. Här har jag använt de tre skuggorna längst till vänster. Den bronsiga färgen på det rörliga ögonlocket, den lite mörkare färgen i globlinjen och den ljusaste nyansen som övergångsfärg upp mot brynet. Ljuset i bilden ovan är lite för kallt – i verkligheten är färgerna i den här paletten varmare än på bilden.

IMG_9258 IMG_9260 IMG_9295

Månadens bok: Resa i månljus av Antal Szerb

I dag jobbar jag min sista dag som anställd och övergår till att frilansa. Varför berättar jag det i ett inlägg om månadens bok? Jo, för att jag läste den här boken när jag var i processen att fatta beslutet om jag skulle våga ta klivet. Alla som har jobbat i språkbranschen vet att anställningar, särskilt fasta sådana, inte direkt växer på träd. Och om man har fått en är man lyckligt lottad och ger inte upp den i första hand. Men jag tog steget i alla fall – och nej, jag fattade inte det beslutet efter att ha läst en bok. Men det var ett intressant sammanträffande att jag skulle snubbla över den här boken i just det här skedet av mitt liv. Jag ska förklara varför.

resa-i-manljus

Resa i månljus är en modern klassiker från 1937 skriven av den ungerske författaren Antal Szerb. Boken handlar om Mihály, som under sin bröllopsresa i Italien halvt av misstag, halvt på flit kliver på fel tåg och kommer ifrån sin fru, och helt enkelt skiter i att leta upp henne. Mihály är en egocentrisk och ganska osympatisk gynnare, och i ungefär halva boken vacklar jag mellan fascination, irritation och ren leda. Orka en till bok om en man som är så upptagen av sig själv och sitt att han helt ”glömmer bort” omvärlden, till och med den person att han valt att leva sitt liv med.

Men ungefär halvvägs in i boken händer något. Då kommer professor Waldheim in i bilden, en gammal studiekamrat från Mihálys universitetsår. Även han är en ganska odräglig typ och lite för full of himself för min smak, men han och Mihály har en del ganska intressanta diskussioner, särskilt mot bakgrund av det jag berättade i första stycket. Professor Waldheim lever uteslutande för två saker, sin forskning och kvinnor. I plural. För professor W är inte den monogama typen. Han fnyser åt Mihálys ordnade, borgerliga tillvaro och kallar den tillgjord.

” Du kom på att den vetenskapliga banan inte garanterar en säker utkomst, att du inte hade lust med det trista rutinarbetet som gymnasielärare, och det ena med det andra, alltså måste du ge dig in på en praktisk bana, ta hänsyn till de ekonomiska nödvändigheterna. Det är det jag kallar tillgjordhet. För du vet också mycket väl att det inte finns några ekonomiska nödvändigheter. Det praktiska livet är en myt, en bluff som folk som inte har förmågan att ägna sig åt intellektuella saker har hittat på för att trösta sig. Men du har förstånd nog att inte låta dig luras av dem. Du bara gjorde dig till. Och nu är det hög tid att du ger upp den där posen och återgår till det som du passar för, det vetenskapliga livet.”

Om vi bortser från att professor W är en elitistisk skrävlare som drar alla över en kam fastnade jag lite för det här med att vi ofta hakar upp oss på det som vi kallar ”trygghet” och ordnade förhållanden. Har man det ger man inte upp det. Man sitter säkert i båten, oavsett om det man gör är tillfredsställande eller inte. Jag för min del har insett mer och mer den senaste tiden, att min känsla av trygghet inte nödvändigtvis kommer från en fast tjänst och så kallade ”ordnade förhållanden”, även om man nog måste säga att mina förhållanden även som frilansare får anses vara betydligt mer ordnade än professor W:s. Jag känner mig snarare utsatt när jag har en arbetsgivare som tar ifrån mig kontrollen att styra över min egen tid och lägga upp mitt arbete som det passar mig. Och lönen på kontot den 25:e lindrar inte den stressen särskilt mycket, faktiskt. Men ändå är det ett stort och svårt steg att ta, steget ut i ovissheten. Vi fortsätter läsa:

”[…] du har fortfarande inte lärt dig att pengar … de betyder helt enkelt ingenting. De betyder ingenting där viktiga saker betyder något. Pengar behövs alltid, och bryr man sig inte om dem finns de också alltid. Hur mycket och hur länge och varifrån de kommer, det är helt oväsentligt. Du kan inte få någonting som är viktigt för pengar, och det du kan få för pengar är möjligtvis livsnödvändigt, men inte viktigt. […] Men kälkborgarna har så länge levt av att förse varandra med oviktiga och kostsamma saker att de har hunnit glömma sådant som inte kostar något och anser att saker som kostar mycket pengar är viktiga. Och det är det största vansinnet.”

Det måste väl vara den största klyschan att säga att pengar inte är betyder något, och vi är väl alla överens om att pengar är absolut livsnödvändiga. Mihály återvände till slut till sitt borgerliga liv, tvärt emot professor W:s råd. Men jag tänkte testa hans tes om att pengar alltid finns om man inte bryr sig om den. Inte på så sätt att jag tänker jobba gratis, men jag har bestämt mig för att sluta oroa mig och lita på att det ordnar sig. Och gör det inte det får jag väl skylla på litteraturen och göra som Mihály: rätta mig i ledet och bli löneslav igen.

The palette challenge – Shu Uemura Custom Quad Palette – look 2

Här kommer den andra looken från Shu Uemuras Custom Quad Palette. Den guldskimriga skuggan har jag mest använt som highlighter ovanpå andra skuggor tidigare, men i den här sminkningen får den spela huvudrollen, medan jag har lagt den gröna skuggan som en mjuk eyeliner. Superenkelt men samtidigt festligt och effektfullt. Den första looken med den här paletten hittar ni här.

IMG_9241 IMG_9242

Aftonpsalm

Ni har säkert märkt att aktiviteten här har varit lite lägre än vanligt de senaste veckorna. Det har varit en lite omtumlande period, både yrkesmässigt och privat. Jag hade inte tänkt kommentera det här, eftersom jag gärna vill hålla mitt privatliv separat från bloggen. Samtidigt vill jag att ni ska veta varför jag inte är lika aktiv och varför det ibland tar lite längre för er att få svar på era vänliga och uppmuntrande kommentarer.

Det är mycket som förändras just nu. Bland annat kommer jag att börja frilansa igen från och med maj, så jag kommer att ha ett lite mer flexibelt schema, och kommer att förhoppningsvis även att finna mer tid och inspiration till bloggen.

I dag tar vi även farväl av en älskad moster som fick ge upp kampen mot cancern i påskhelgen. Hon var en riktig kämpe och stod emot in i det sista, men nu har hon fått frid. Ta hand om er och missa aldrig en mammografi eller en cellprovstagning. Och så fort något känns onormalt eller fel i er kropp – sök hjälp och ge er inte förrän ni får det.

Låt oss hedra ljusets kraft
och den goda tid vi haft.
Men nu vitnar än en alm
och den får min aftonpsalm.
– Ola Magnell, Aftonpsalm