Daisy Beauty Expo 2018

I helgen gick årets Daisy Beauty Expo av stapeln, och jag hade glädjen att vara bjuden i år igen. Det här är fjärde året som DB Expo anordnas, och det kändes som att det var mycket nytt den här gången. Det var många nya utställare, och dessutom hölls mässan i nya lokaler. Nytt för i år var även mingel på fredagskvällen efter föreläsningarna, vilket var en hit som jag hoppas återkommer nästa år.

Jag ber om ursäkt för dåliga bilder – jag hade bara mobilen med mig, och dessutom satt jag långt bak. Oh well.

Fredag var alltså föreläsningsdagen, och föreläsningarna inleddes med Björk & Berries, som presenterade sitt sortiment. Jag har tidigare mest förknippat märket med hand- och kroppsvård, men de har även hudvård och parfymer i sitt sortiment. I vår lanseras dofterna Moonflower och Solstice som vi fick sniffa på under mässan på lördagen. De allra flesta blev helt lyriska över Moonflower, men jag föll för Solstice istället.

Sedan var det dags för Iréne von Arronet från Anne-Marie Börlind att prata om skillnaderna mellan ekologisk hudvård och så kallad konventionell hudvård. Det var sakligt, balanserat och lärorikt. Och det fanns inte ett spår av den skrämselpropaganda som vi tyvärr ibland ser i ekologiska företags marknadsföring.

Linda Landenberg berättade inspirerande om doftupplevelser, sin karriär inom parfymbranschen och hur det gick till när hon skapade sin egen doftkollektion. Hon lämnade kvar sin kollektion efter föreläsningen så vi fick känna på dem. Luften blev dock rätt snart mättad av dofter dom sprejades till höger och vänster, och det klarar inte mitt doftkänsliga huvud. Jag får väl lukta på dem i lugn och ro i butik vid ett senare tillfälle.

En annan inspirerande kvinna, Marielle Isaksson, berättade om hur det kom sig att hon startade först en sminkbutik, sedan en skola för makeup-artister och därefter ett eget smink- och hudvårdsmärke (Glossgods). Och hon har inte ens fyllt 30!

Efter föreläsningarna var det dags för mingel på Hotell Kung Carl, vilket var fantastiskt roligt. Tyvärr har jag dock inga bilder därifrån, eftersom jag inte var upp med kameran en enda gång under kvällen. Men bilder från utställningsdagen kommer inom kort!

The Ordinary 100 % Plant-Derived Squalane

The Ordinary måste vara ett av förra årets mest hajpade märken, och jag tror inte att hajpen kommer att lägga sig än på ett tag. Tanken bakom märket är att man ska kunna få tag på bra ingredienser till ett lågt pris. Serumen och krämerna som finns i deras sortiment är oftast väldigt enkelt formulerade med ytterst få ingredienser, och tanken är att du plockar ihop din hudvårdsarsenal utifrån de enskilda ingredienser du är intresserad av. Vissa gillar det, andra är mer tveksamma. Jag kan tycka att tanken är intressant och nytänkande, men samtidigt ställer det väldigt höga krav på dig som konsument, att veta vilka ingredienser som funkar bäst med vilka. Vissa ingredienser kan kompletter och förstärka varandras effekter, medan andra inte funkar lika bra ihop, och vissa kanske inte ens bör användas tillsammans av säkerhetsskäl. Jag föredrar nog ändå att överlämna sammansättandet av ingredienser åt experterna, eftersom mina kunskaper inom hudvård är ytterst grundläggande jämfört med deras. Med det sagt, så har jag en riktig favoritingrediens när det gäller återfuktning av vintertorr hy, och det är skvalan. Skvalan finns bland annat i ett av mina absoluta favoritserum, som är Serum Paradoxe från Beauté Pacifique. Det serumet innehåller fler ingredienser, men den stora behållningen får jag av skvalanet, som är otroligt återfuktande och väldigt skönt på huden. Det känns som en olja, fast inte riktigt. Det har en lite silkesaktig känsla, nästan som om det skulle innehålla lite silikon (vilket det inte gör).

Så även om detta inte är en fullgod ersättare till Serum Paradoxe är ett perfekt komplement till min övriga hudvårdsrutin, särskilt nu på vintern. Om det känns som att mina krämer eller serum inte är riktigt så återfuktande som jag behöver en dag när luften är extra kall och torr så ”trimmar” jag dem bara med ett par droppar av detta. Om ni har funderat på att köpa Peter Thomas Roths Oilless Oil, som också är 100 % skvalan, så kan jag rekommendera den här istället, eftersom det är samma ingredienser men till ett billigare pris. Sedan finns det såklart en möjlighet att kvaliteten skiljer sig åt ändå, beroende på framställningssätt osv, men det ska i stort sett vara samma sak. Om ni funderar på om det är en värdig ersättare till ert favoritserum med skvalan i så får ni titta på ingredienslistan i ert serum och se vad det innehåller och vilka ingredienser ni tycker är viktiga att få med. Oftast är serum formulerade av experter som vet precis vad de gör, så din hud får med största sannolikhet ut mer av ett serum med fler ingredienser. Korta ingredienslistor har inget egenvärde i sig, även om många verkar tycka det. Men jag kommer att köpa den här flaskan igen och igen, och använda den i kombination med mina andra krämer och serum.

Så fixar jag en neutral läpp

Jag har varit väldigt inne på neutrala, nästan bara läppar på sistone. Jag har alltid haft svårt för väldigt täckande nudeläppstift av någon anledning. Om jag ska ha en neutral läppfärg vill jag gärna att det ska se så mycket ut som mina naturliga läppar som möjligt. Varför bara inte dra på ett genomskinligt läppbalsam då? Jag har väldigt opigmenterade läppar, och kan ibland se lite sjuk ut när mina läppar är som blekast, särskilt nu på vintern. Jag har på riktigt fått frågan om jag håller på att svimma när jag helt enkelt bara haft osminkade läppar. Därför vill jag gärna ha något på läpparna, men samtidigt vill jag att det ska se så naturligt ut som möjligt. På sistone har jag använt en ny teknik som jag gillar jättemycket, särskilt till vardags. Jag har gjort en liten minipictorial på hur jag fixar den. Det är lätt som en plätt, så egentligen kanske en tutorial är överflödig, men här kommer det i alla fall.

Jag börjar såklart med en helt bar läpp. Ni får ursäkta mina torra läppar. Det är vinter, vad kan jag säga?

Sedan förstärker jag läppkonturen med en läppenna som ligger är lite mörkare än min egen läppfärg, men ändå ligger ganska nära. Jag suddar in med pennan från konturen och fejdar ut den mot min naturliga läppfärg.

Sedan på med ett ljust läppglans med lite skimmer på det. Ett vanligt läppbalsam går också bra, om man vill ha det ännu mer naturligt, men jag tycker det är ganska fint med lite skimmer. Den här läppen nöts fint och blir nästan bara snyggare allteftersom dagen går.

Vintage Romance

Jag har inte hunnit göra någon ny sminkning på sistone, eftersom det har varit så mycket, så jag tänkte att vi skulle ta och titta på lite bättre bilder på nyårssminkningen (de förra bilderna var från min mobil, och jag hade helt glömt att jag fotade med systemkameran också). Här kan ni t.ex. se den fina skimmerskuggan Lust in LA på lite närmare håll.

Daisy Beauty Expo 2018

I dag och imorgon går årets Daisy Beauty Expo av stapeln. Daisy Beauty Expo är ett event för influencers och journalister som skriver om beauty, och det är verkligen ett fantastiskt evenemang där vi har möjlighet att träffas, lära oss nya saker, testa nyheter, utbyta erfarenheter och såklart äta och dricka gott. I dag är det föreläsningar, och i morgon är det mässdag, där vi får gå runt och prata med utställarna och testa nyheter och lära oss mer om både gamla och nya märken.

Jag ska försöka rapportera så mycket jag kan på plats via sociala medier, men det brukar vara så att man har så fullt upp med att prata med folk och testa och klämma på produkter att man kommer av sig lite med fotandet. Om inte annat så kommer det ett inlägg här på bloggen dagarna efter eventet. Vill ni följa med i realtid kan ni kolla in hashtaggen #daisybeautyexpo på Instagram.

Silver

Jag är dålig på att använda silver i sminkningar. Jag tycker ofta att det skär sig lite mot mina naturliga färger, och det är sällan jag känner att jag riktigt får till det. Men här har jag i alla fall duttat lite silverskugga på en mörkblå bas, och den här gången blev jag faktiskt ganska nöjd. Kanske tack vare att jag värmde upp globlinjen med en varmt brun övergångsfärg.

Charlotte Tilbury – Scent of a Dream EdP

Jag måste bara visa (ännu) en grej som jag köpte i London. När jag var  vid Charlotte Tilbury-disken köpte jag visst på mig så mycket grejer att jag kvalificerade mig för ett bra erbjudande på parfymen Scent of a Dream från samma märke. Jag visste med mig att jag hade testat den förut och att den inte var för mig, men jag tänkte att det vore en perfekt julklapp till mamma, eftersom det är den typen av parfym som hon brukar gilla, förpackad i en vacker flakong med lyxvibbar. Ska vi titta på vad Charlotte själv skriver om Scent of a Dream:

Darlings, I have created a one-of-a-kind ‘floral chypre’ perfume harmony that IGNITES a mind-altering fleurotic frequency. Featuring a blend of JOY top notes including Lemon, Peach and Black Pepper, ‘FLEUROTIC’ heart notes of Jasmine, Frankincense, Tuberose and Violet, plus MAGIC MOLECULE base notes of Fire Tree, Iso E Super, Patchouli and Ambroxan. It attracts LOVE, LIGHT, POWER, POSITIVITY and SEX to the wearer!

Efter att vi himlat färdigt med ögonen åt den sista meningen kan vi titta på vilka noter som finns i parfymen:
Toppnoter
Mest framträdande: citron, persika och svartpeppar
Mindre framträdande: saffran, mandarin och bergamott
Hjärtnoter
Mest framträdande: tuberos, jasmin, olibanum, hedione (kemiskt framställd doft som ska efterlikna jasmin), viol
Mindre framträdande: liljekonvalj, apelsinblomma, rosenolja, teros, murgröna, magnolia
Basnoter:
Fire tree (det finns en mängd olika växter som kallas fire tree, så svårt att veta vilken som avses och vad den heter på svenska), patchouli, ambroxan och ISO E Super (kemiskt framställd doft som ska efterlikna cederträ och sandelträ)
Så vad tycker jag? Ja, jag har ju redan konstaterat att det här inte är parfymen för mig. Och när jag tittar på uppradningen av de olika noterna förstår jag varför. För det första är det alldeles för många olika doftnoter, det blir en enda kakafoni i min näsa. För det andra är det alldeles för många blomnoter, och då i synnerhet alldeles för mycket av det som kallas ”white florals”, dvs vita blommor som t.ex. jasmin och magnolia. Det är ofta den typen av dofter som jag reagerar på med huvudvärk och illamående, så om de är för framträdande funkar det inte för mig. Här har ju Charlotte dessutom använt både jasmin och en doft som ska påminna om jasmin. Lite onödigt kan jag tycka. Allt i den här parfymen är för mycket, helt enkelt. Men. Är inte flaskan fin, så säg? Charlotte Tilburys produktförpackningar är lite speciella, för de lyckas se lyxiga ut på håll, samtidigt som de känns billiga och plastiga när man håller i dem. Jämför t.ex. dosan som Filmstar Bronze & Glow är förpackad i med Estée Lauder+Victoria Beckham-bronzerns tunga dosa som är lyxig på riktigt. Den här flaskan känns dock mer gedigen och genuint lyxig än övriga förpackningar från Charlotte Tilbury. Det är bara den här lilla roségulddetaljen på halsen som känns lite … mjäh. Kan vi inte bara gemensamt besluta att lämna allt vad roséguld heter kvar i 2017? Please? Jag var trött på det redan 2016, men nu står det mig verkligen upp i halsen. Nu låter det här som världens sågning av Charlotte Tilbury, men ni som läser den här bloggen regelbundet vet att jag använder en massa produkter från märket och älskar många av dem, bara inte just den här.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att jag aldrig skulle ha köpt den här till fullpris, och jag skulle inte ens ha tagit emot den gratis till mig själv, men eftersom min mamma inte är lika petig med vita blommor och roséguld som jag är så är jag ändå nöjd med mitt köp som en perfekt present till henne och jag tror och hoppas att hon kommer få mycket glädje av den.

Tre som tog slut – Biologique Recherche, Dr Temt och Peter Thomas Roth

Dags att titta på tre produkter som har tagit slut här hemma igen, och se vad jag tyckte om dem. Den här gången är det Lotion P50 PIGM 400 från Biologique Recherche, Elience Age Defence Night Cream från Dr. Temt och Neuroliquid från Peter Thomas Roth som ska skärskådas.

Lotion P50 PIGM 400
För den som inte vet är P50 en exfolierande toner som blivit en riktig klassiker och har hyllats av bland andra den brittiska hudvårdsterapeuten och YouTubern Caroline Hirons. PIGM 400 är en senare (den senaste?) varianten av tonern, som ska vara särskilt inriktad på hyperpigmentering (pigmentfläckar). Och visst är den bra. Framför allt tycker jag att jag ser en bra effekt på mina porer. De ser mindre ut och blir inte lika tilltäppta (obs: man kan inte krympa porer, men de kan se mindre ut om man exfolierar döda hudceller som samlas kring poröppningen). När det gäller effekten på pigmenteringen så tycker jag att jag, i kombination med C-vitaminserum fått bort mina pigmentfläckar ganska bra. De är dock kvar, men lite blekare. Det är dock svårt att säga vad som har gjort vad när man använder flera produkter tillsammans med varandra, men å andra sidan är det ju så man får resultat, genom att komplettera produkter så att de ger varandra lite draghjälp. Men allt som allt är jag nöjd med mitt köp, men är inte säker på att jag kommer att köpa just den här varianten igen. Möjligtvis efter sommaren.
Pris: 699 för 150 ml
Köpa igen? Alltså, det är en svårslagen toner, men den har också ett svårmotiverat pris. Just nu kör jag på med andra, mer prisvärda exfolieringar, så jag känner inte behovet att ha just denna i min rutin i nuläget. Men kanske efter sommaren, som sagt.

Elience Age Defence Night Cream*
Det här är lite av en doldis som jag inte har läst så mycket om i andra bloggar än så länge. Kan också bero på att jag varit dålig på att följa andra bloggar det senaste året, sedan den här serien lanserades. Det är i vilket fall en serie som bygger på växtstamceller från arabiskt bomull som ska stärka hudens motståndskraft, motverka fria radikaler och skydda huden från yttre påverkan, från t.ex. solljus och föroreningar. Just nattkrämen är ju då mer inriktad på att återuppbygga huden efter dessa påfrestningar, som ni säkert förstår. Jag har älskat den här krämen, framförallt för att den är så otroligt återfuktande, och typ det enda som höll min yttorhet i schack förra vintern. Nu när jag skriver om den känner jag nästan hur min hud saknar den rika, mjuka krämen.
Pris:  595 för 50 ml
Köpa igen? Ja det kommer jag nog att göra, förr eller senare.

Neuroliquid
Alltså den här. Jag har haft så svårt att bilda mig någon faktisk åsikt om den här. När jag först köpte den tyckte jag att den knappt gjorde någonting, och dessutom hatade jag konsistensen. Det är som att blaska vatten i ansiktet, så rinnig är den (därav namnet, antar jag). Visst att ett serum kan ha vårdande egenskaper även om konsistensen är rinnig, men jag vill gärna ha någon form av emulgerande effekt på huden. Så jag slutade använda den här, och den stod orörd ett bra tag. Sedan i våras/somras började jag använda den igen, blandat med några droppar av någon olja, minns inte vilken, och då kändes den trevligare att använda, men jag har fortfarande svårt att peka på några synbara resultat på huden. Det här serumet är ju främst inriktat på ålderstecken, och eftersom jag inte direkt har börjat känna någon slappare hy i ansiktet än så länge kanske jag helt enkelt inte är rätt målgrupp?
Pris: 1179 för 50 ml. Hutlöst dyrt, men notera dock att du får 50 ml, istället för 30, som är standard för serum.
Köpa igen? Nej.

*För kännedom så har jag inom ramen för min frilansverksamhet vid ett par tillfällen samarbetat med Dr. Temts distributör, Acasia. Detta är helt skilt från min bloggverksamhet, och det här inlägget är inte ett samarbete eller sponsrat inlägg. Mina frilansuppdrag kommer aldrig att påverka mina omdömen om produkter, men jag vill ända nämna det för transparensens skull. Varje gång jag recenserar en produkt från ett märke som jag jobbar/har jobbat med kommer jag att vara tydlig med det. Ni får själva avgöra om och i så fall hur det påverkar er tilltro till mina recensioner om produkterna i fråga.

Estée Lauder + Victoria Beckham Bronzer Saffron Sun

Hörrni! Jag har ju inte pratat om den här godingen än! Jag köpte Bronzen Saffron Sun från Victoria Beckhams samarbete med Estée Lauder när jag var i London senast, och sedan dess har den seglat högt upp på favoritlistan. Jag gillar diskreta bronzers, särskilt så här års, och Saffron Sun är verkligen idiotsäker. Den är nästan omöjlig att överdosera och går på otroligt fint på huden. Inga fläckar, kanter eller ojämnheter. Allt är bara lent som silke. Att produkten är förpackad i en tung, lyxig dosa som man gärna har framme på sminkbordet skadar ju inte förstås, men är heller inte särskilt väsentligt för mig. För mig är känslan på huden det viktiga, och på den punkten levererar Saffron Sun. Priset är förstås lite saftigt. Jag betalade knappt 500 kr på Heathrow. På Kicks och Åhléns är den slutsåld, men där kostar den 580 kr. Inte gratis direkt. Men som en referens kostar exempelvis Benefit Cosmetics Hoola Bronzer 398 kr för 8 gram, medan Saffron Sun innehåller hela 12 gram, vilket faktiskt gör att Saffron Sun har ett något lägre pris per gram än Hoola Bronzer. Trots att den känns ca 10 gånger lyxigare. Om den är värd pengarna? Det kan bara du själv avgöra såklart. Men jag tror i vilket fall inte att du kommer att bli besviken på kvaliteten om du nu bestämmer dig för att ge den en chans. Om du nu får tag på den, vill säga. Den verkar vara slutsåld i Sverige, men kanske du kan få tag på den hos någon brittisk återförsäljare som fraktar till Sverige.

Här nedan är en sminkning där jag har använt Saffron Sun.

Lacqua Snowflakes

Jag tänkte visa ett nagellack som jag köpte för ett tag sen och som jag tycker passar himla fint så här på vintern. Det är Snowflake från Lacqua, som har en genomskinlig bas och vackert blå skimmerpartiklar. Här har jag lackat det ovanpå ett ljusrosa lack från samma märke som jag tyvärr inte har namnet på i skrivande stund.Nu är ju inte jag någon mästare på vare sig manikyrer eller manikyrbilder, men jag hoppas det kommer fram något hur vackert den får det färgade lacket att skifta i blått. Skirt, kallt och lite gnistrande – det här lacket gör skäl för sitt namn. Ni får bortse ifrån mina hemska nagelband. Jag har överhuvudtaget inte orkat ägna mig åt någon nagelvård på sistone. För mig är det den som prioriteras bort först när orken tryter. Smink och hudvård är aldrig jobbigt eller tråkigt för mig, men att hålla på och exfoliera nagelband och smörja in naglarna med olja orkar jag sällan hålla på med någon längre tid, trots att jag gör vissa ansatser några gånger per år. Men så här ser Snowflake ut i alla fall. Det jag gillar lite extra med Lacqua är att det bara är att dra lacket av nageln när du har tröttnat på manikyren. Och det kan du göra utan att naglarna skadas. Perfekt för en nagellatmask som mig!