Dags att flytta!

Hörrni, jag har en rolig nyhet att berätta. Från och med i dag bloggar jag nämligen hos Daisy Beauty! Det här är första gången jag flyttar bloggen sedan jag började blogga 2013, så det känns som ett stort steg. Jag hoppas att ni följer med till Daisy Beauty och läser min nya blogg! Bloggen kommer i stort sett att ha samma inriktning som förr – det är bara sammanhanget som är nytt. Men förhoppningsvis ska jag utvecklas och bli ännu bättre på det jag gör genom mitt bloggande på Daisy Beauty. Bara under Daisy Beautys medarbetarkonferens som jag fick vara med på i augusti lärde jag mig en massa nya saker.

Så, följ med mig nu så ses vi på Daisy Beauty!

Dagens sminkning: Brazil + Tobago

Jag visade ju upp paletten Move Me Jungle från Viva la Diva häromdagen, och nu tänkte jag att vi skulle titta på en till sminkning som jag har gjort med paletten. Den här gången har jag använt brunskimriga Tobago på ögonlocket och gröna Brazil under ögat. I vattenlinjen och som bas för den gröna ögonskuggan har jag använt gröna pennan Calm Mood från Linda Hallberg Cosmetics.Jag har inte så mycket mer att säga idag. Mer än att jag tycker att du ska gå och rösta, om du inte redan har gjort det. Jag har aldrig varit så orolig för vår demokrati som jag är inför det här valet. Nu hjälps vi åt att hålla mörkret borta.

Davines Detoxifying Scrub Shampoo – recension

För ett par månader sedan skrev jag om att jag hade börjat testa det exfolierande schampot Detoxifying Scrup Shampoo från Davines. Det första intrycket då var gott, och det intrycket har hållit i sig. Nu när jag har använt produkten i ett par månader kan jag ärligt säga att det här är ett av de schampon som har funkat bäst för min hårbotten någonsin. Om inte det bästa. Jag ska förklara varför.

Den största skillnaden när jag använder Detoxifying Scrub Shampoo är att jag inte behöver tvätta håret lika ofta. Alltså på riktigt kunde jag ibland tvätta håret mest för att jag tyckte att det började bli dags, snarare än för att håret kändes fett elle smutsigt. Jag brukar tvätta håret var tredje dag, och med detta klarade jag mig 4-5 dagar utan problem. Jag använde det här schampot i några veckor, sedan åkte jag på semester och packade inte med mig det här schampot. När jag använde andra schampon så märkte jag en enorm skillnad. Dels kliade min hårbotten mer, dels höll sig inte håret rent lika länge.

Visst kostar Detoxifying Scrub Shampoo en vacker slant (259 kr/250 ml), men när man lider av ständigt torr och kliande hårbotten kan vara mycket värt att slippa det obehaget. Om man har råd, förstås. Annars finns det billigare alternativ på apoteket som också har funkat ganska bra för mig, exempelvis produkterna för känslig hårbotten från ACO.

Viva la Diva Move Me Jungle Eyeshadow Kit

Ögonskuggspalette Move Me Jungle Eyeshadow Kit såg jag för första gången för något år sedan, hos Killer Colours, närmare bestämt. Det var inte någon hajpad palett, vad jag kommer ihåg, men minns att jag såg färgerna och hur de swatchade och tänkte, den här måste jag ha. Och sen glömde jag bort det, som med så mycket annat. Men när jag nätshoppade häromveckan snubblade jag över den igen, dessutom till rabatterat pris, så då kunde jag inte stå emot. Vi kan ju börja med att konstatera att Move Me Jungle Eyeshadow Kit kostar 169 kronor i fullpris, så med 20 procents rabatt blev det så billigt att det nästan kändes oanständigt. För den här paletten håller en kvalitet som många betydligt dyrare paletter inte kommer upp i. Skuggorna är rikt pigmenterade, mjuka, men inte för mjuka så att de rasar ihop när man stoppar penseln i dem, och så är de lätta att jobba med. Kolla den här färgskalan! Så himla fina färger nu till hösten, eller när som helst på året, faktiskt. Ska jag säga något om färgsättningen är det väl att jag saknar en riktigt mörk, matt brun skugga, och en övergångskugga. Sådana färger har jag dock ett överflöd av i andra paletter, och jag har kommit över det här med att en palett ska fylla precis alla funktioner. Så himla jobbigt är det inte att öppna en till palett och använda en övergångsskugga från den. Dock är den här väldigt resevänlig, så hade den innehållit en matt brunsvart skugga och en övergångsskugga hade jag verkligen inte behövt något annat för exempelvis en weekendresa. Jag har swatchat samtliga färger utom de två ljusaste, eftersom de är den typen av basskuggor som inte syns på min hudton ändå.I den här sminkningen har jag använt olivfärgade skimmerskuggan Ecuador på större delen av ögonlocket och ramat in den med den kallt mörkbruna skuggan Barbados. Den är inte helt matt, men skimret är tillräckligt sparsamt för att det ska gå att skapa djup i sminkningen. I inre ögonvrån har jag använt ljust taupefärgade Venezuela, som har ett fint skimmer. Som bas har jag förresten använt Wonder Pearls, en mineralfoundation som jag testade för något år sedan, och sedan glömde av lite. Det är så fint på huden och ger så himla snygg lyster. Här kan vi snacka om filtereffekt.Vi tar en närbild på ögonen också, bara för att. Jag gillar verkligen hur dessa två färger ser ut ihop. Så himla fin färgkombination! Och kolla in skimret på bilden nedan! Jag håller redan på och komponerar en massa olika looker som jag vill göra med den här paletten. Den klargröna ögonskuggan står helt klart på tur!

Linda Hallberg Cosmetics Infinity Glass

Nu har även jag testat nysläppta Infinity Glass från Linda Hallberg Cosmetics och använt den på ett par olika sätt. Infinity Glass är som alla LH-produkter multifuktionell och kan användas lite varhelst man vill det. Dessutom är det säkert för användning på ögonen, vilket jag uppskattar. Jag gillar att slänga på ett glans på ögonen ovanför vissa sminkningar, men att smacka på t.ex. ett genomskinligt läppglans funkar inte alltid, eftersom jag har känslig ögon och ofta reagerar på sådant som inte är specifikt utformat för att vara skonsamt mot ögonen.Många verkar tycka att glossiga ögon är ett sånt fashion statement att det känns lite läskigt, så jag tänkte visa hur glossiga ögon kan göras lite ”snällare”. Ingen av de två looker jag ska visa upp är speciellt extrem eller avantgarde, men särskilt den ena är väldigt enkel och lättburen.

Här nedan har jag gjort en monokrom look med samma färg (inte samma produkt, men en enhetlig färgskala) på ögon, kinder och läppar. Jag har duttat Infinity Glass på ögonlock, kindben och ovanpå mitt läppstift.Så här ser det ut på nära håll:På nästa bild har jag tagit bort färgen på ögonen och bara använt Infinity Glass. Det är faktiskt snäppet snyggare tycker jag. Det är så himla snyggt i sig själv det här glanset! Dessutom slipper man dilemmat med att den underliggande färgen lägger sig i veck, om man nu tycker att det är ett dilemma. Jag vet att kladdig ögonskugga som har lagt sig i veck är en ganska populär look i sin egen rätt, och jag tycker också att det är snyggt. Men gillar man inte det kan man köra på heltransparent istället. Då syns det ju inte om produkten lägger sig i veck. Så här ser det alltså ut på nära håll. Och så här ser det ut om man zoomar ut lite. Glansen syns, men är väldigt subtil.

Summan av kardemumman är att jag gillar Infinity Glass jättemycket, och har en massa idéer på vad jag skulle kunna göra med det. Jag ser verkligen fram emot att leka mer med glansiga looker i höst.

Det stora inlägget om normer

De senaste dagarna och veckorna har användandet av filterappar i sociala medier diskuterats och ifrågasatts. Jag har följt diskussionerna med stort intresse och lekte ett tag med tanken på att skriva ett eget inlägg om det. Debatten blev dock ganska infekterad ganska snabbt, så jag valde till slut att hålla mig utanför. Jag har heller inte jättestarka åsikter om just filterappar, även om jag tycker att det är ett intressant fenomen. Däremot väckte debatten i sig en hel del tankar hos mig, eftersom den innehöll vissa element som jag sett återkomma i liknande diskussioner, oavsett om de har handlat om filter eller något annat.

Det mest återkommande argumentet i den här typen av debatter är att det är fel att skälla ut enskilda personer för att de använder filter, sprutar in botox, sminkar sig, injicerar fillers eller vad det nu kan vara. Samhället har skapat normer, dessa normer skapar osäkerhet hos individer och för att inte bli utstötta anpassar vi oss till dessa normer. Det ska ingen klandra oss för. Så långt är jag med, och är det någon som kan identifiera sig med det här med att anpassa sig till normer på grund av osäkerhet så är det jag. Jag är ett levande exempel på det. Jag har lidit av dåligt självförtroende, problemhy, snedvriden kroppsuppfattning osv osv. Jag har kämpat SÅ. HÅRT. för att anpassa mig till normen. Det är jättejobbigt att bryta mot normer och riskera utfrysning, och man ska ha mycket stamina och grundtrygghet för att orka det.

Samtidigt. När vi anpassar oss till normen och reproducerar den, och dessutom visar upp vårt reproducerande av normen på sociala medier, så bidrar vi till att befästa den. Sen kan man skriva hur mycket som helst att var och en gör som den vill, det finns inga regler när det gäller smink osv. Om jag gång på gång lägger upp bilder på mig själv där jag har sminkat mig själv enligt vissa normer så befäster jag dessa normer. Detsamma gäller t.ex. filter. Lägger jag upp bilder där min hud är utsuddad till den grad att den ser ut att helt sakna porer och annan struktur är jag med och befäster en norm för hur hud ska se ut. Om jag sminkar bort mina blemmor men inte redigerar bort hudens struktur befäster jag en annan norm. Mindre extrem, men likväl en norm. Det gör mig inte till en dålig människa, och jag har full förståelse för att sådana beslut kan grunda sig i osäkerhet. Men det faktum att jag utför en handling grundat på osäkerhet säger ju bara något om mina skäl till att utföra handlingen. Det betyder inte att den handlingen inte kan påverka andra. Genom att ge efter för min egen osäkerhet kan jag bidra till andras osäkerhet. Den tanken måste vi våga tänka och acceptera och inte bara slå ifrån oss. När vi har accepterat den tanken kan vi fundera på om vi tycker att det vi gör känns okej. Känns det helt okej? Kör i vind och fortsätt som du har gjort. Känns det inte okej? Då kanske man kan tänka på om det går att göra något annorlunda för att det ska kännas mer okej.

Jag är inte ett dugg intresserad av att skuldbelägga andra influencers, framför allt för att jag inser att jag bär lika mycket skuld som någon annan i befästandet av skönhetsnormer. Det betyder inte att jag inte kan vara en god feminist eller att jag ska sluta lägga upp snyggsminkningar. För det tänker jag inte sluta med. Jag tycker bara att vi inom det svenska beautycommunityt ska kunna se det vi gör för vad det är. Vi inspirerar, peppar, diskuterar feminism och sociala frågor, ifrågasätter varumärken, informerar, ger konsumentrådgivning och så vidare. Mitt i allt det fantastiska vi gör så befäster vi också normer ibland. Ganska ofta till och med. Det betyder inte att vi är ett dåligt community eller dåliga människor, det betyder bara just det. Att vi reproducerar normer, och ibland kanske till och med bidrar till att skapa nya. Om man ser till allt det positiva vi gör kan man definitivt säga att fördelarna överväger nackdelarna, men det finns alltid två sidor av samma mynt – även i beautycommunityt.

Det finns influencers som på riktigt är normbrytande, som inför öppen ridå visar upp hur lite de bryr sig om de skönhetsnormer som samhället har skapat (jag tänker exempelvis på Karins konstgrepp och Stina Wollter). Jag tillhör definitivt inte den skaran, och jag tror inte att jag hade klarat av att ta emot vågen av ilska från framför allt män som tycker att jag ska rätta mig i ledet. Och ja, jag vet att dessa influencers får mycket uppskattning och blir hyllade för sitt brytande av normer, men de får också ta emot mycket skit. Jag hade nog mått väldigt dåligt av det. Så jag anpassar mig till normen och lägger upp mina snyggsminkningar istället. Dels för att jag tycker att det är kul, dels för att jag inte vill bli hatad. Här är ett utsnitt av min Instagramprofil, där bara en av 15 bilder är osminkad. Säkert är de flesta av mina följare helt ointresserade av att se mitt naturliga jag, och följer mig just för sminkningarnas skull, och det är klart att jag vill ge dem det de vill ha. Borde jag lägga upp lite fler osminkade/oredigerade bilder på mig själv, för att påminna folk om hur jag ser ut ungefär 90 procent av tiden? Det tål att tänkas på. Jag tycker självklart att det är roligare att lägga upp en riktigt smickrande bild på mig själv och få en massa komplimanger för det än att lägga upp bilder som den längst nere i högra hörnet, som får ungefär hälften så många likes som en übersminkad selfie. Men kanske vore det nyttigt både för mig själv och för mina följare om jag lite oftare stack hål på den redigerade bilden av mig själv. De dagar jag orkar, åtminstone.

Dagens läppar: Love Liberty

En av mina favoritserier när det kommer till läppstift är Charlotte Tilburys Matte Revolution. De är mjuka och sköna på läpparna och matta utan att kännas tjocka och torra på läpparna. De kan vara lite svåra att få jämna när man applicerar dem direkt från hylsan, men jag föredrar ändå att applicera dem genom att dutta på dem lite slarvigt med fingrarna för en stainad effekt, eller tillsammans med en läppenna, för ett mer täckande resultat. En av mina favoritnyaner är Love Liberty, som är en mörkt bärig rosa nyans.Här har jag använt den tillsammans med läppennan Greta från Idun Minerals.På ögonen har jag hållit det enkelt. Bara tagit en ljus, skimrig skugga och ramat in den med en kall, lite mörkare skugga i globlinjen. 

Recension: Clinique Moisture surge 72-hour auto-replenishing hydrator

Ansiktskrämen med det behändiga lilla namnet Clinique Moisture Surge 72-hour Auto-replenishing Hydrator är en ansiktskräm som i princip lovar en enda sak: den ska återfukta din hud. Ordentligt. Det känns lite befriande med en kräm som lovar något så grundläggande, mitt i en marknad där ansiktskrämerna sägs strama åt, lyfta upp, lugna ner, krama om och snygga till huden. Utöver allt detta kanske de även löser livspusslet, tömmer diskmaskinen och hämtar posten åt dig, om du har tur. Ni får ursäkta, jag raljerar, men ibland blir jag bara så trött på alla krämer som lovar runt och (ofta) håller tunt. Clinique Moisture Surge lovar en sak, och lyckas faktiskt hålla det löftet. Visst gillar även jag aktiva och multifunktionella hudvårdsprodukter, men ibland vill jag bara ha en rejäl fuktkräm för att kapsla in ett mer aktivt serum, till exempel. Då passar Clinique Moisture Surge 72-hour Auto-replenishing Hydrator perfekt. Vi talar alltså om en kräm som är rik på hyaluronsyra, en ingrediens som kan binda fukt upp till 1000 gånger sin egen vikt, och som är lite av en no-brainer-ingrediens att ha i en ansiktskräm som utlovar återfuktning en masse. Det jag gillar med den här krämen är att den har en lätt konsistens som går in i huden på ett ögonblick. När den har sjunkit in känner jag inte att huden vill ha mer, den är bara skönt återfuktad utan att kännas kladdig. Jag har haft Moisture Surge som en liten ”SOS-burk” vid nattduksbordet. Om jag har gått och lagt mig och känner att huden stramar lite och kanske inte fick all den fukt den behövde i kvällsrutinen har jag plockat fram min lilla burk och gett huden en extra fuktdos med Moisture Surge. Sen har jag kunnat plantera ansiktet i kudden rätt så ombedelbart, eftersom krämen som sagt inte dröjer sig kvar på huden i onödan utan går rakt in och gör sitt jobb.En annan sak som talar för den här krämen är priset. För ca 200 kr får du en mindre burk på 30 ml, medan en burk på 50 ml kostar ca 330 kr. Visst finns det billigare krämer, men det finns nog ännu fler betydligt dyrare. Det här är en riktig fuktbomb som jag definitivt kommer att köpa igen, särskilt med tanke på att vi är på väg in i ett årstidsskifte och torrare tider nalkas.

Finns det då inget jag ogillar med den här krämen? Jodå. Det här påståendet att den ska återfukta din hud i 72 timmar även efter rengöring av ansiktet gör mig lite vrång. Menar de att jag inte behöver smörja in mig igen på tre dagar? Det är jag väldigt skeptisk till, och jag lovar att jag måste smörja in min hud efter VARJE tvätt, vad jag än har smort in min hud med för magiska ingredienser dagen innan. Om man som jag helt oavsett smörjer in sig med fuktkräm och andra hudvårdsprodukter både morgon och kväll känns påståendet om 72 timmars återfuktning lite överflödigt åtminstone, även om det råkar vara helt korrekt. Lite som när foundations utlovar 24 timmars hållbarhet, trots att ingen jag känner skulle komma på tanken att ha sin foundation på i 24 timmar. Men den lilla siffran på burken kan jag faktiskt ha överseende med, när nu innehållet är så bra och prisvärt som det faktsikt är.

Dior Face & Body vs MAC Face and Body

Jag utlovade ju ett inlägg med en jämförelse mellan Diors och MAC:s respektive Face and Body-foundations, men sedan kom en värmebölja emellan, och jag slutade i princip använda foundation i några veckor. Men nu är det dags!

MAC Face and Body har varit en favorit det senaste året, och jag var väldigt nyfiken på om Diors variant skulle kunna mäta sig med den. Svaret blev … ja och nej. Trots att dessa två foundations är så lika i utseende och konsistens har de en del skillnader som gör att jag i princip gillar båda två lika mycket, men till olika tillfällen.Finish
MAC F&B har definitivt en mer utpräglad lysterfinish än Dior F&B. ”Dewy finish” skulle väl ungdomarna kalla det. Det är dock inte alls så att Dior F&B är matt och platt – jag skulle snarare säga att den har satinfinish. Det vill säga inte helt matt, men inte heller någon lysterbomb.

Hållbarhet
Här tycker jag att den stora skillnaden ligger. Dior F&B ska vara vattenresistent, vilket kanske är det som gjorde att den satt riktigt bra de få dagar jag faktiskt använde foundation i sommar. Trots tropisk hetta höll den riktigt bra på min hud, medan MAC F&B smälte bort som smör efter någon timme när det var som varmast. Jag mäter dock hållbarhet med två olika måttstockar. På sommaren handlar det om att min foundation inte ska rinna av i värmen eller lösas upp av hudens oljor, och där vinner definitivt Dior F&B. På hösten och vintern handlar hållbarheten om att min foundation inte ska krackelera på min yttorra hud, och där har jag en känsla av att MAC fortsatt kommer att vara favoriten, eftersom den är så fin just på lite torrare hy.

Täckning
Jag tycker nog att jag får lite mer täckning med Dior F&B. MAC F&B ska kunna byggas upp, men jag har aldrig fått till det riktigt snyggt. Jag tycker att Dior F&B är lättare att bygga upp snyggt i täckning, men det kanske har mer med preferens och teknik att göra. Nu föredrar jag ju i alla händelser en lätt täckning, men är ju bra att ha möjlighet att variera täckningen.

Pris
Givetvis är Dior F&B snäppet dyrare med sina 380 kr/50 ml, jämfört med ca 300 kr/50 ml för MAC F&B. MAC säljer ju dessutom F&B i en större förpackning på 100 ml som kostar ca 400 kr, vilket pressar ner milliliterpriset ytterligare. Jag skulle nog inte köpa en så stor förpackning, eftersom jag varvar min bas för ofta och inte skulle hinna göra slut på en så stor förpackning. Men det kanske kan vara ett alternativ om du använder MAC F&B mer eller mindre dagligen.

På det stora hela skulle jag nog säga att jag föredrar Dior F&B på sommarhalvåret, men att MAC F&B kommer att fortsätta vara min favorit under höst och vinter. Jag ska dock sätta Dior F&B på prov i höst, såklart och återraportera om min åsikt ändras åt något håll.

Dagens sminkning – Vibrato

Glad måndag! Jag tänkte att vi skulle kika på en sminkning jag gjort med ett av mina nya Lip Magnet-läppstift. Den här gången har jag testat nyansen Vibrato. Det är en rik, bärig nyans som jag nog kommer att använda flitigt under hösten. Jag tycker såklart att man kan använda alla typer av färger året runt, och jag använder gärna pasteller på hösten och oxblodsrött i maj. Samtidigt ska jag inte förneka att jag ofta dras till lite jordiga, murriga och bäriga nyanser på läpparna till hösten.På ögonen har jag hållit det ganska naturligt. Jag svepte lite olika bruna nyanser i globlinjen och duttade en aprikosskimrig nyans från Anastasia Beverly Hills-paletten Aurora på ögonlocket.Nyansen från Aurora-paletten har ett vackert rosa skimmer som inte alls syns på bild. Ni får ta mig på orden, helt enkelt.Basen har jag blandat ihop av Vita Liberatas Beauty Blur och Hourglass Veil Fluid Makeup, efter tips från Hilde. Det är en så himla fin kombination som gör sig fint både på bild och i verkligheten. Huden ser jämn och slät ut, men får samtidigt en fin lyster. Dessutom syns fortfarande lite av hudens struktur och färgvariationer, dvs mina pigmentfläckar/fräknar och mina porer. Jag föredrar den här kombon framför Estée Lauders Double Wear, som blev snygg på bild men såg ganska kakig ut i spegeln.