Culture of make-up

Smink, hudvård, skönhet och kultur i en salig blandning

Kategoriarkiv: Musik

The times they are a’changing

0

2400Bildkälla

Att Bob Dylan har belönats med årets Nobelpris i litteratur har väl knappast undgått någon vid det här laget. Ett djärvt beslut, med tanke på att låttexter sällan eller aldrig kvalar in som litteratur eller poesi enligt etablissemanget, vilka nu det är. Känns det inte som att de aderton har gjort flera okonventionella beslut de senaste åren? I fjol gick priset till författaren och journalisten Svetlana Aleksijevitj, och diskussion uppstod om huruvida författare av reportageböcker ska kunna tilldelas Nobelpriset. En liknande debatt uppstod kring dramatik när priset gick till Harold Pinter 2005.

Jag undrar om det här är en medveten strategi av Akademien, för att väcka debatt och få oss att tänka till kring vad litteratur egentligen är, eller om man bara helt enkelt vill skapa lite ”buzz” kring priset som sådant. Eller om man helt enkelt bara väljer den författare/poet/dramatiker/låtskrivare man tycker bäst förtjänar priset det året. Vad tycker ni? Ska Nobelpriset vara strikt begränsat till skönlitteratur och poesi, eller tycker ni att den här vidare tolkningen är ett steg i rätt riktning?

Själv tycker jag att det är roligt, eftersom välskrivna låttexter är något av det som ger mig de största estetiska och känslomässiga upplevelserna. Musiken funkar liksom som ett transportmedel som gör att orden går direkt in under huden på ett sätt som poesi som jag läser på ett papper sällan gör (med vissa undantag). Samtidigt kan jag bli fruktansvärt provocerad av slentrianmässigt formulerade och trötta låttexter som bara funkar som ifyllnad i låtar. Just Dylan har jag själv aldrig riktigt fastnat för, varken hans musikaliska eller språkliga uttryck, men det är ju en smaksak.

En sak som är problematisk med att tilldela priset till låttexter är ju att det i princip bara blir textförfattare som skriver på engelska som blir aktuella, eftersom låttexter inte översätts på samma systematiska sätt som litteratur, även om det såklart finns olika språkversioner av vissa låtar. Jag har svårt att se att en låtskrivare som skriver på mandarin eller farsi någonsin skulle få Nobelpriset för sina låttexter.

New York-tips

2

I senaste numret av Daisy Beauty finns en guide till den bästa beautyshoppingen i New York. Den kommer jag garanterat att ta med nästa gång jag ska dit. Jag blev lite inspirerad av den guiden och tänkte göra en egen liten guide, men med mina New York-favoriter ur ett mer kulturellt perspektiv. Ni får ursäkta bristen på bilder i det här inlägget, men mina bilder från New York finns inte på den här datorn, och jag är för lat för att göra något åt det, och känner ingen lust att sno bilder från andra.

1. Bokshopping
Min absoluta favorit av bokhandlarna jag besökte i New York var Strand Bookstore på Broadway. Den har ett bra utbud – den har inte totalt snöat in på bestsellertoppen, men är inte heller så alternativ och indie att det blir krystat (ni som har varit i den typen av bokhandlar vet vad jag menar). Dessutom har de en hylla med supervackra antika böcker i vackra band. Jag var såå nära att köpa en gigantisk utgåva av Canterbury Tales, men eftersom jag hade sparat bokshoppingen till sista dagen på semestern var min resväska så full av andra shoppingfynd att det helt enkelt inte lät sig göras.

2. Böcker om New York
Ett tips när det gäller reseshopping är köpa böcker som handlar om staden du besöker, är skrivna av författare ifrån den staden, eller på annat sätt har anknytning till staden. När jag var i New York köpte jag bland annat tegelstenen New York av Edward Rutherford. Det är en beskrivning av stadens framväxt från 1600-talet och framåt, skriven i fomanform. Vi får följa en familj genom historiens lopp, och parallellt med deras historia får vi följa en mängd olika människoöden och historiska skeenden. Jag gillade konceptet och tyckte att det var en fascinerande historia, men tyvärr tappade historien lite fart från 50-talet och framåt. Av någon anledning började författaren gräva ned sig lite väl djupt i vita medelålders mäns relationsproblem och ålderskriser, i stället för att t.ex. göra en djupdykning i medborgarrättsrörelsen, vilket jag hade tyckt varit betydligt mer intressant. Men allt som allt ett intressant sätt att lära sig mer om en stad, om man som jag inte är så hugad att läsa historieböcker. Rutherford har skrivit liknande böcker om Paris och London också, men är tveksamt om jag kommer att orka läsa dem. Det är trots allt runt 800 sidor vi snackar om. Jag köpte även en bok som heter A tree grows in Brooklyn av en författare som heter Betty Smith. Har inte hunnit läsa den än, och har egentligen ingen aning om vad det är för en bok, men ska bli intressant att se!

3. Konst
Om du är intresserad av konst kommer du enkelt att finna ditt lystmäte i New York. När jag var där besökte jag Guggenheim-museet, som är värt ett besök bara för byggnadens skull. Annars finns förstås The Metropolitan Museum of Art och Museum of Modern Art (MoMA).

4. Musik
När man pratar om musikevenemang i New York tänker nog de flesta på musikaler, så det behöver jag inte tipsa er om. Utöver Broadwaymusikaler finns det ett nästintill obegränsat utbud, och den enda begränsningen är dina egna preferenser (och din plånbok, förstås). Gillar du klassisk musik är Metropolitan Opera ett självklart besöksmål -gå förbi och kolla in den imponerande byggnaden åtminstone, även om du inte vill investera i en dyr biljett. Annars tipsar jag om att hålla utkik efter caféer, barer och restauranger som annonserar om livemusik. Det brukar vara avslappnat, trevlig och opretentiöst, och ofta med väldigt bra musiker. Jag har hört livemusik både på svenskarnas favorit Red Rooster i Harlem och på nån hipsterrestaurang i Williamsburg.

5. Migranthistoria
New York har ju en lång och mycket fascinerande migranthistoria. Är du intresserad av sådant kan jag verkligen rekommendera ett besök till Ellis Island, som var första stationen för miljontals migranter under under slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Det finns också guidade turer i staden som visar hur livet för immigranterna såg ut efter att de släppts in i landet – hur de bodde, hur de levde och vad de levde av. Här är ett exempel på sådana visningar.

 

Bénabar en concert

2

Vårt huvudsakliga syfte med resan till Paris var att gå på en konsert som vi bokade redan i somras. Bénabar har varit en av mina favoritartister sedan jag bodde i Frankrike, mycket tack vare hans snillrika texter som fångar människans små nycker och egenheter på ett ofta humoristiskt sätt, utan att det blir tramsigt. Under de kluriga formuleringarna ligger ofta ett allvar som jag tycker mycket om. Jag har lyckats få min man med på tåget också, och nu är han ett lika stort fan, även om han inte förstår texterna.

Konserten var grym, och alla musiker var så sjukt duktiga och det det var riktigt bra tryck på publiken, efersom Bénabar är en av de mest folkkära artisterna i Frankrike. Stämningen var intim, och trots att konserten hölls på Palais du sport kändes det som en spontan barspelning – fast med kvalitet. Jag har hittat några klipp från turnén på YouTube. Det är ingen vidare ljudkvalitet, men om ni är nyfikna på Bénabar finns en uppsjö av hans musik på både YouTube och Spotify.

 

 

Preppy 60s make up look

0

60-talet är en av mina favoritepoker när det  gäller mode och smink. Bland annat funkar den bra med min ögonform. Jag har s.k. hooded eyes och kan bara drömma om ”en mjukt markerad globlinje som ger djup och definition till ögat”. Ska jag få till en globlinje som syns måste den vara ordentligt tilltagen. Dessutom tycker jag att 60-talet både kläd- och sminkmässigt har en härlig blandning av pojkaktigt och superfeminint som jag gillar.

IMG_7211red IMG_7224red IMG_7098red

YouTube-inspiration

2

Nej hörrni, det här duger ju inte. Jag gick och blev sjuk igen, och den här gången har det hållit i sig snart ett par veckor. När jag har släpat mig till och från jobbet finns det inte så mycket energi kvar till att blogga och pyssla med smink och sånt. Jag sover mest. Och hänger på YouTube för att få tiden att gå och muntra upp mig lite. Här kommer några tips på skönhetskanaler på YouTube som jag följer, plus lite annat smått och gott.

När det gäller mitt skönhetsrelaterade konsumtionsmissbruk är Little Miss Consumer en av mina största enablers. Med glimten i ögat och på sjungande skånska berättar hon om sina senaste skönhetsfynd, hissar och dissar olika produkter, färgar håret chockrosa och hittar på andra galna upptåg. Bloggar på Daisy Beautys portal och vloggar på deras YouTube-kanal.

Pixiwoo-tjejerna är blogg- och vloggvärldens rockstjärnor, och det med rätta. De har gjort otaliga tutorials på sina kanaler (de har flera) och vad man än behöver veta kan man hitta hos dem. Till exempel hur man sminkar sig som Alexis Colby, TV-världens mesta glamourdrottning.

Slutligen – något som inte alls är skönhetsrelaterat, men väl så njutbart. Två begåvade amerikanska tjejer som gör en grym cover på två begåvade svenska tjejer. Kan det bli bättre?

Jag ligger på en äng

0

Tyresö 2009 014Årets ALMA-stipendiat blev som ni kanske vet Barbro Lindgren. Barbro må vara mest känd som barnboksförfattare, men själv förknippar jag henne främst med vackra dikter. Min favorit har dessutom tonsatts av Georg Riedel och spelats in i en ljuvlig version av Claes Janson:

Jag ligger på en äng
långt borta härifrån
och tänker på vart alla floder rinner.

Jag ligger på en äng
långt borta härifrån
och tänker på hur dagarna försvinner.

Jag ligger på en äng
långt borta härifrån
och tänker på ditt ansikte
och dina smala händer
och dagarna och veckorna får gå.
Jag lever bara en minut i sänder.

Barbro Lindgren – ur diktsamlingen Gröngölingen är på väg

Claes Janson är förresten något av en specialist på att välja ut och tolka de mest utsökta låttexter. Fler exempel kommer i en blogg nära dig snart!

Några Karin

0

Apropå mitt tidigare inlägg om tonsatta dikter blev jag väldigt glad när jag såg att Sofie Livebrant, som tidigare tolkat Emily Dickinsons poesi, har tonsatt och spelat in en handfull dikter av Karin Boye. Albument heter Några Karin och finns på Spotify.

Mina favoriter är Önskan och Osårbar:

Önskan
Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång
så att jag rör vid verklighet
i ont som i gott.
Och låt mig vara stilla
och vörda det jag ser,
så detta får bli detta
och inget mer.

Osårbar
Osårbar, osårbar
är den som fattar ursprungsordet:
Det finns inte lycka och olycka.
Det finns bara liv och död.

Dikter av Karin Boye, tonsatta och framförda av Sofie Livebrant.