Det nya året

På nyårsdagen 1838

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav;
stjärnvalvet över honom lågar
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! — så är hans ödes bud;
och i djupet bor, som uti himlen, Gud.

Så skrev Erik Gustaf Geijer år 1838 om nyårsdagen. Lite dramatiskt, kan tyckas, men jag känner igen mig i hans upplevelse av den obevekliga tiden som ständigt manar vidare, framåt. Fullt så laddat är dock inte mitt förhållande till det nya året, utan jag väljer att möta det stundande året med tillförsikt. Om vi bara tittar tillbaka helt kort på det gångna årets slutspurt kan vi konstatera att det till slut inte blev något glitter för min del, utan en helt matt sminkning, eftersom det passade bäst med den klänning jag valt.

IMG_3175 IMG_3226 IMG_3174

Världsrymden

Ett av mina favoritlack är detta nattsvarta med glitter. När jag visade det för maken konstaterade han: ”Som världsrymden”. Och jag kan bara hålla med.

IMG_3024 IMG_3036

Dagen sig sänker, nattlig blir rymden.
Snart blott de eviga stjärnor jag ser.
Erik Gustaf Geijer – Natthimmelen

Och med dessa ord får jag önska er ett gott nytt år.