Halloween-tips: Tim Burtonize yourself!

Jag funderade på att göra en Tim Burton-karaktär till Halloween, t.ex. Corpse bride, men det kändes som om ganska många hunnit före mig med det. Jag är i och för sig ett stort fan av kopiering och ogenerad stöld av idéer, men nu ville jag ha lite variation. Så jag bestämde mig för att i stället sminka mig så som jag tror att jag hade sett ut om jag varit en Tim Burton-karaktär.

In English: I was wondering what to do for Halloween, and decided to turn myself into a Tim Burton character. Not an actual Tim Burton character, but rather myself, the way I think I might have looked if I had been a character in one of his movies.

IMG_4670

Jag tänkte på vilka drag som är typiska för Tim Burton-karaktärer: blek, glåmig hy, ringar under ögonen, högt placerade och ledsna ögonbryn, stora ögon med typ lager mörka ringar under. Samt någon form av crazy hair.

Sedan kombinerade jag dem med mitt eget utseende: liten och ganska kantig näsa, ostyriga ögonbryn, oftast ganska sminkad, hopplös på hår osv. Sedan gjorde jag en liten karikatyr av mig själv med överdrivet rufs, kraftig contouring och ögonmakeup samt en liten plutande mun för att framhäva sminkintresset.

IMG_4593 IMG_4590IMG_4664

The Woman in Black

Den första sminkningen på mitt Halloweentema är inspirerad av en bok som jag köpte i London och läste helt nyligen, nämligen The Woman in Black av Susan Hill. Det är en skräckroman skriven i modern tid (1983), men i klassisk gotisk stil. Tidsperioden är inte exakt fastställd, men jag skulle säga att den utspelar sig runt sekelskiftet/tidigt 1900-tal.

the woman in black

Berättelsen handlar om den unge advokaten Arthur Kipps, som åker till ett hus på den engelska landsbygden för att ta hand om ett dödsbo efter en ensam änka som nyligen avlidit. Huset ligger ensligt på ett stort träsk (såklart), och man kan bara ta sig dit när det är lågvatten. När vattnet stiger kapas all förbindelse med staden i närheten (såklart). Väl framme anar Arthur att huset ruvar på mörka hemligheter, som ingen av de boende i området vill tala om. I periferin stryker en svartklädd kvinna omkring. Hon ser blek och tärd ut, och hennes blick utstrålar en stum förtvivlan och en sådan bottenlös illvilja att kårarna löper längs ryggraden på den unge advokaten (och på läsaren).

”Earlier, when I had looked at her, although admittedly it had been scarcely more than a swift glance each time, I had not noticed any particular expression on her ravaged face […] now I saw that her face did wear an expression. It was one of what I can only describe – and the words seem hopelessly inadequate to express what I saw – as a desperate, yearning malevolence. […] Her face, in it’s extreme pallor, her eyes, sunken but unnaturally bright, were burning with the concentration of passionate emotion which was within her and which streamed from her.”

Susan Hill, – The Woman in Black

Jag hade ingen tjusig engelsk hatt att tillgå när jag gjorde den här sminkningen, så jag snodde ihop ett huckle och anpassade karaktären från adelsdam till tjänsteflicka, typ. Det viktigaste i den här sminkningen är ju det tärda och härjade ansiktet, den sjukliga hyn och de insjunkna ögonen. Rekvisitan kan man anpassa efter syfte och behov.

IMG_7543red IMG_7555red_1

Halloweentema: Kvinnliga litterära gestalter

Jag är inte så mycket för den typ av makabra sminkningar med öppna sår, hjärnsubstans och avskavd hud som brukar dyka upp i upptakten till alla Halloweenfester. Kanske är jag lite för kräsmagad, jag vet inte. Jag tycker åtminstone att det är betydligt roligare med sådant som är subtilt läskigt och lite mystiskt. Mörka, lågmälda berättelser som lämnar en kvardröjande obehagskänsla.

Ni som har följt den här bloggen ett tag vet kanske att jag är en lika stor litteraturjunkie som jag är skönhetsjunkie. Jag hämtar gärna inspiration i litteraturen, även till sminkningar. Jag gjorde t.ex. i början av min bloggodyssé en sminkning inspirerad av Aniara

IMG_0773

Därför tänkte jag dra igång ett Halloweentema här i bloggen. Jag ska göra sminkningar inspirerade av kvinnliga litterära gestalter. Det behöver inte vara gestalter med koppling till en läskig historia, men lite gåshud vill man väl ha ändå. Tankarna dras till brittisk/amerikansk gotisk litteratur, och adjektiv som uncanny, eerie och gloomy dyker upp i medvetandet. Jag har faktiskt redan gjort en sminkning som jag tänkte lägga upp så snart som möjligt, tillsammans med lite citat ur boken. Det blir som ett kombinerat halloweensmink- och boktips!

Har ni några tips eller önskemål på litterära gestalter som skulle kunna figurera i detta tema är det bara att hojta till i kommentarerna.

Små monster

IMG_1261 IMG_1259 - KopiaIMG_1266 IMG_1267 

Två små knattar ska på Halloweendisko och vill bli läskigt sminkade. Svårigheten är att tillmötesgå deras önskan utan att det blir för läskigt. Man vill ju inte orsaka några barndomstrauman. Det blev en liten vampyr och ett litet sår. Och de små monstren i fråga verkade nöjda. Man får dock inte ha för höga krav på precision när man sminkar barn. Det gäller att jobba snabbt och ha överseende med blinkningar, ryckande ansiktsmuskler, fnittrighet och kittlighet.

The flapper makeup

IMG_1276red IMG_1372 - Kopia IMG_1366 - Kopia IMG_1340 - Kopia IMG_1321 - Kopia IMG_1300 - KopiaIngen har väl missat att The Great Gatsby filmatiserades i år, och festerna med Gatsby- och 20-talstema har avlöst varandra under årets lopp. The Great Gatsby är en fantastisk roman, men om ni inte har läst något av hans andra verk kan jag verkligen rekommendera att ni gör det. En av mina favoriter heter Tender is the Night. Förutom att den har en av litteraturhistoriens vackraste titlar är den en riktig Fitzgerald-historia med spektakulära miljöer, storslagna fester och ett växande vansinne som lurar i mörkret under den glittriga ytan. Kan man göra annat än älska det?

”Think how you love me,” she whispered. ”I don’t ask you to love me always like this, but I ask you to remember. Somewhere inside me there’ll always be the person I am to-night.”

***
One writes of scars healed, a loose parallel to the pathology of the skin, but there is no such thing in the life of an individual. There are open wounds, shrunk sometimes to the size of a pin-prick but wounds still. The marks of suffering are more comparable to the loss of a finger, or of the sight of an eye. We may not miss them, either, for one minute in a year, but if we should there is nothing to be done about it.

F. Scott Fitzgerald – Tender is the Night