Halloweentema – Moll Flanders

Den andra karaktären i mitt Halloweentema ”kvinnliga litterära gestalter” är Moll Flanders ur Daniel Defoes roman från 1722 med samma namn. Moll Flanders är inte en kuslig karaktär som den första karaktären i temat, men däremot är hon en fascinerande karaktär som gjorde djupt intryck på mig när jag läste boken. Därför ville jag ha med henne i den här serien.

Vem är Moll Flanders? Den fullständiga titeln till originalutgåvan vittnar om en kvinna med ett händelserikt liv och få skrupler:

Den Berömda Moll Flanders Medgångar och Motgångar, Etc. Som föddes i Newgate och som genom ett ständigt Omväxlande liv i Sextio År, förutom hennes Barndom, Tolv år som Sköka, fem gånger Hustru (varav en gång med sin egen bror), Tolv år som Tjuv, Åtta år som Deporterad Förbrytare i Virignia, som till slut blev Rik, levde Ärligt och dog som Botfärdig Syndare. Nedskrivet efter hennes egna Anteckningar.

I mina ögon är Moll Flanders en orädd och förslagen kvinna som har gjort överlevandet till en konstform. Hon vet hur man tar sig fram i livet, och trots att hon på grund av olika missöden och tveksamma livsval hamnar i desperata situationer lyckas hon på något sätt alltid landa på fötterna.

Min tolkning av Moll Flanders är tredelad. Den första sminkningen visar en ung Moll Flanders. I romanen är hon som ung flicka ytterst noga med att hålla sig hel och ren och alltid uppvisa ett vårdat yttre. Hon uppskattades av omgivningen som en duktig och dygdig flicka, och hon förstod tidigt att detta kunde vara hennes möjlighet att ta sig ur fattigdomen. Jag har försökt att spegla en flicka som till det yttre är blygsam och oskuldsfull, men som trots sin unga ålder redan börjat upptäcka och utnyttja sin förmåga att charma och manipulera sin omgivning. Det finns något skälmskt bakom den blygsamma och återhållna fasaden.

IMG_7662red
IMG_7697red

Den andra sminkningen speglar en vuxen Moll Flanders som är mycket väl medveten om sin dragningskraft. Hon drar sig inte för att spela på sin kvinnlighet och charm för att få det hon vill ha. En 1700-talets femme fatale, om man så vill.

IMG_7769red
IMG_7770red

Efter en nedåtgående spiral med misslyckade äktenskap, prostitution, bedrägerier och stöld hamnar Moll Flanders till slut i Londonfängelset Newgate, där för övrigt Molls mamma satt när hon väntade henne. Hon är tillbaka där hon började, på samhällets botten. Jag vet inte hur ett Londonfängelse var på 1700-talet, men jag inbillar mig att det var ett mörkt och förtvivlat ställe, fyllt av våld, fasa och svält. Här ser vi en Moll Flanders som är tärd och sargad. Hennes hy har mist sin glans och flera år av ett hårt leverne har satt sina spår, men en smula av den forna fåfängan finns kvar.

IMG_7966red IMG_7967red.IMG_7949red

Jag funderade på om jag skulle göra en fjärde sminkning som visar Moll Flanders i slutskedet av hennes liv. En välbärgad kvinna som gått igenom mycket men som äntligen har fått ro. Men till slut bestämde jag mig för att tre sminkningar för en person får räcka.

The Woman in Black

Den första sminkningen på mitt Halloweentema är inspirerad av en bok som jag köpte i London och läste helt nyligen, nämligen The Woman in Black av Susan Hill. Det är en skräckroman skriven i modern tid (1983), men i klassisk gotisk stil. Tidsperioden är inte exakt fastställd, men jag skulle säga att den utspelar sig runt sekelskiftet/tidigt 1900-tal.

the woman in black

Berättelsen handlar om den unge advokaten Arthur Kipps, som åker till ett hus på den engelska landsbygden för att ta hand om ett dödsbo efter en ensam änka som nyligen avlidit. Huset ligger ensligt på ett stort träsk (såklart), och man kan bara ta sig dit när det är lågvatten. När vattnet stiger kapas all förbindelse med staden i närheten (såklart). Väl framme anar Arthur att huset ruvar på mörka hemligheter, som ingen av de boende i området vill tala om. I periferin stryker en svartklädd kvinna omkring. Hon ser blek och tärd ut, och hennes blick utstrålar en stum förtvivlan och en sådan bottenlös illvilja att kårarna löper längs ryggraden på den unge advokaten (och på läsaren).

”Earlier, when I had looked at her, although admittedly it had been scarcely more than a swift glance each time, I had not noticed any particular expression on her ravaged face […] now I saw that her face did wear an expression. It was one of what I can only describe – and the words seem hopelessly inadequate to express what I saw – as a desperate, yearning malevolence. […] Her face, in it’s extreme pallor, her eyes, sunken but unnaturally bright, were burning with the concentration of passionate emotion which was within her and which streamed from her.”

Susan Hill, – The Woman in Black

Jag hade ingen tjusig engelsk hatt att tillgå när jag gjorde den här sminkningen, så jag snodde ihop ett huckle och anpassade karaktären från adelsdam till tjänsteflicka, typ. Det viktigaste i den här sminkningen är ju det tärda och härjade ansiktet, den sjukliga hyn och de insjunkna ögonen. Rekvisitan kan man anpassa efter syfte och behov.

IMG_7543red IMG_7555red_1