The times they are a’changing

2400Bildkälla

Att Bob Dylan har belönats med årets Nobelpris i litteratur har väl knappast undgått någon vid det här laget. Ett djärvt beslut, med tanke på att låttexter sällan eller aldrig kvalar in som litteratur eller poesi enligt etablissemanget, vilka nu det är. Känns det inte som att de aderton har gjort flera okonventionella beslut de senaste åren? I fjol gick priset till författaren och journalisten Svetlana Aleksijevitj, och diskussion uppstod om huruvida författare av reportageböcker ska kunna tilldelas Nobelpriset. En liknande debatt uppstod kring dramatik när priset gick till Harold Pinter 2005.

Jag undrar om det här är en medveten strategi av Akademien, för att väcka debatt och få oss att tänka till kring vad litteratur egentligen är, eller om man bara helt enkelt vill skapa lite ”buzz” kring priset som sådant. Eller om man helt enkelt bara väljer den författare/poet/dramatiker/låtskrivare man tycker bäst förtjänar priset det året. Vad tycker ni? Ska Nobelpriset vara strikt begränsat till skönlitteratur och poesi, eller tycker ni att den här vidare tolkningen är ett steg i rätt riktning?

Själv tycker jag att det är roligt, eftersom välskrivna låttexter är något av det som ger mig de största estetiska och känslomässiga upplevelserna. Musiken funkar liksom som ett transportmedel som gör att orden går direkt in under huden på ett sätt som poesi som jag läser på ett papper sällan gör (med vissa undantag). Samtidigt kan jag bli fruktansvärt provocerad av slentrianmässigt formulerade och trötta låttexter som bara funkar som ifyllnad i låtar. Just Dylan har jag själv aldrig riktigt fastnat för, varken hans musikaliska eller språkliga uttryck, men det är ju en smaksak.

En sak som är problematisk med att tilldela priset till låttexter är ju att det i princip bara blir textförfattare som skriver på engelska som blir aktuella, eftersom låttexter inte översätts på samma systematiska sätt som litteratur, även om det såklart finns olika språkversioner av vissa låtar. Jag har svårt att se att en låtskrivare som skriver på mandarin eller farsi någonsin skulle få Nobelpriset för sina låttexter.

Nytt tema: månadens bok

Hej hörrni!

Jag satt och funderade över de ambitioner jag satte upp för mitt bloggande i maj, när jag kände att jag behövde stämma av med mig själv och känna efter vad jag egentligen vill med mitt bloggande. Det jag kom fram till då var att jag vill: 1) få in mer kultur i bloggen (den heter Culture of Makeup just för att jag ville förena dessa två intressen), 2) satsa mer på inspiration och sminkningar än produktfokuserade inlägg och 3) utveckla rosaceatemat.

Hur har det då gått? Jo, bloggen har definitivt styrt mer mot inspiration och sminkningar än produktrecensioner. När det gäller kultur- och rosaceatemat har det gått så där. Anledningen är att dessa typer av inlägg kräver mer research, särskilt rosaceatemat, och de är mer krävande textmässigt. Och kulturtemat kräver förstås att man konsumerar kultur som är så pass intressant att den är  värd att skriva om.

Hösten 2015 har varit slitsam och tung på många sätt. Ofta har jag inte haft tid och ork till mer än att göra en sminkning, fota den och lägga upp den med en kort kommentar. Och jag har låtit det vara så under en period. Jag vill inte bli den här personen som alltid klagar på att hon har för mycket att göra, alltid är trött eller inte orkar och så vidare. Men livet går i cykler, och den här perioden har varit tuffare än andra. Så är det bara. Egentligen har det varit ett tufft år överlag, både privat och professionellt. Men förändringens vindar blåser, och ljusare tider är i sikte. Därför hoppas jag att jag ska kunna plocka upp både rosaceatemat och kulturtemat under 2016 och göra något bra av det. Jag kommer att ha tid och ork över till att läsa böcker, gå på kulturevenemang och göra djupdykningar i all information som finns där ute om rosacea.

Till att börja med tänkte jag presentera ett nytt tema: månadens bok. Nu läser jag visserligen mer än en bok i månaden, men ”veckans bok” kändes som lite för mycket press. Det perfekta intervallet hade varit två veckor, men jag har svårt att få till ett passande temanamn. Varannanveckasboken rockar liksom inte …

Så någon gång under den här veckan kommer det att dyka upp ett inlägg om en bok som jag läst under den senaste månaden, och det får bli startskottet för det nya boktemat. Yay!

New York-tips

I senaste numret av Daisy Beauty finns en guide till den bästa beautyshoppingen i New York. Den kommer jag garanterat att ta med nästa gång jag ska dit. Jag blev lite inspirerad av den guiden och tänkte göra en egen liten guide, men med mina New York-favoriter ur ett mer kulturellt perspektiv. Ni får ursäkta bristen på bilder i det här inlägget, men mina bilder från New York finns inte på den här datorn, och jag är för lat för att göra något åt det, och känner ingen lust att sno bilder från andra.

1. Bokshopping
Min absoluta favorit av bokhandlarna jag besökte i New York var Strand Bookstore på Broadway. Den har ett bra utbud – den har inte totalt snöat in på bestsellertoppen, men är inte heller så alternativ och indie att det blir krystat (ni som har varit i den typen av bokhandlar vet vad jag menar). Dessutom har de en hylla med supervackra antika böcker i vackra band. Jag var såå nära att köpa en gigantisk utgåva av Canterbury Tales, men eftersom jag hade sparat bokshoppingen till sista dagen på semestern var min resväska så full av andra shoppingfynd att det helt enkelt inte lät sig göras.

2. Böcker om New York
Ett tips när det gäller reseshopping är köpa böcker som handlar om staden du besöker, är skrivna av författare ifrån den staden, eller på annat sätt har anknytning till staden. När jag var i New York köpte jag bland annat tegelstenen New York av Edward Rutherford. Det är en beskrivning av stadens framväxt från 1600-talet och framåt, skriven i fomanform. Vi får följa en familj genom historiens lopp, och parallellt med deras historia får vi följa en mängd olika människoöden och historiska skeenden. Jag gillade konceptet och tyckte att det var en fascinerande historia, men tyvärr tappade historien lite fart från 50-talet och framåt. Av någon anledning började författaren gräva ned sig lite väl djupt i vita medelålders mäns relationsproblem och ålderskriser, i stället för att t.ex. göra en djupdykning i medborgarrättsrörelsen, vilket jag hade tyckt varit betydligt mer intressant. Men allt som allt ett intressant sätt att lära sig mer om en stad, om man som jag inte är så hugad att läsa historieböcker. Rutherford har skrivit liknande böcker om Paris och London också, men är tveksamt om jag kommer att orka läsa dem. Det är trots allt runt 800 sidor vi snackar om. Jag köpte även en bok som heter A tree grows in Brooklyn av en författare som heter Betty Smith. Har inte hunnit läsa den än, och har egentligen ingen aning om vad det är för en bok, men ska bli intressant att se!

3. Konst
Om du är intresserad av konst kommer du enkelt att finna ditt lystmäte i New York. När jag var där besökte jag Guggenheim-museet, som är värt ett besök bara för byggnadens skull. Annars finns förstås The Metropolitan Museum of Art och Museum of Modern Art (MoMA).

4. Musik
När man pratar om musikevenemang i New York tänker nog de flesta på musikaler, så det behöver jag inte tipsa er om. Utöver Broadwaymusikaler finns det ett nästintill obegränsat utbud, och den enda begränsningen är dina egna preferenser (och din plånbok, förstås). Gillar du klassisk musik är Metropolitan Opera ett självklart besöksmål -gå förbi och kolla in den imponerande byggnaden åtminstone, även om du inte vill investera i en dyr biljett. Annars tipsar jag om att hålla utkik efter caféer, barer och restauranger som annonserar om livemusik. Det brukar vara avslappnat, trevlig och opretentiöst, och ofta med väldigt bra musiker. Jag har hört livemusik både på svenskarnas favorit Red Rooster i Harlem och på nån hipsterrestaurang i Williamsburg.

5. Migranthistoria
New York har ju en lång och mycket fascinerande migranthistoria. Är du intresserad av sådant kan jag verkligen rekommendera ett besök till Ellis Island, som var första stationen för miljontals migranter under under slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Det finns också guidade turer i staden som visar hur livet för immigranterna såg ut efter att de släppts in i landet – hur de bodde, hur de levde och vad de levde av. Här är ett exempel på sådana visningar.

 

Halloweentema: Kvinnliga litterära gestalter

Jag är inte så mycket för den typ av makabra sminkningar med öppna sår, hjärnsubstans och avskavd hud som brukar dyka upp i upptakten till alla Halloweenfester. Kanske är jag lite för kräsmagad, jag vet inte. Jag tycker åtminstone att det är betydligt roligare med sådant som är subtilt läskigt och lite mystiskt. Mörka, lågmälda berättelser som lämnar en kvardröjande obehagskänsla.

Ni som har följt den här bloggen ett tag vet kanske att jag är en lika stor litteraturjunkie som jag är skönhetsjunkie. Jag hämtar gärna inspiration i litteraturen, även till sminkningar. Jag gjorde t.ex. i början av min bloggodyssé en sminkning inspirerad av Aniara

IMG_0773

Därför tänkte jag dra igång ett Halloweentema här i bloggen. Jag ska göra sminkningar inspirerade av kvinnliga litterära gestalter. Det behöver inte vara gestalter med koppling till en läskig historia, men lite gåshud vill man väl ha ändå. Tankarna dras till brittisk/amerikansk gotisk litteratur, och adjektiv som uncanny, eerie och gloomy dyker upp i medvetandet. Jag har faktiskt redan gjort en sminkning som jag tänkte lägga upp så snart som möjligt, tillsammans med lite citat ur boken. Det blir som ett kombinerat halloweensmink- och boktips!

Har ni några tips eller önskemål på litterära gestalter som skulle kunna figurera i detta tema är det bara att hojta till i kommentarerna.

Genom natten

Läser just nu Genom natten av Stig Sæterbakken. Sällan har jag sugits så direkt in i en roman som jag gjorde i denna, tack vare språket i detta öppningsstycke:

”Sorgen tar så många former. Den är som ett ljus som tänds och släcks. Den finns där, och är outhärdlig, och så försvinner den, för att den är outhärdlig, för att det inte går att ha den där hela tiden. Man fylls och töms. Tusen gånger om dagen glömde jag att Ole-Jakob var död. Tusen gånger om dagen mindes jag det plötsligt. Båda delarna var outhärdliga. Att glömma honom var det värsta jag kunde göra. Att minnas honom var det värsta jag kunde göra.”

Genom natten av Stig Sæterbakken