Första intryck: Dermosil iDeal Tinted day cream (pressprov)

Dermosil är ett finskt smink- och hudvårdsföretag som jag fick kontakt med på Acadermia i slutet av november. Deras produkter ligger i budgetklassen, i samma priskategori som t.ex. Lumene. De har funnits i Sverige ett tag, men varit ganska anonyma här. I Finland är de desto större, och det ska bli roligt att följa deras utveckling i Sverige, nu när de har bestämt sig för att satsa mer på marknadsföringen även här. När jag besökte deras monter fick jag med mig ett flertal pressprover, bland annat den här färgade dagkrämen.

IMG_5713

Dermosil iDeal Tinted Day Cream ska funka precis som en vanlig dagkräm, alltså vara vårdande och återfuktande, samtidigt som pigmenten jämnar ut hudtonen. Enligt produktinformationen innehåller den aktiva antioxidanter och fuktgivande ämnen som ger en fräsch lyster. Vi tar en titt på hur det ser ut före och efter applicering av Dermosil iDeal Tinted Day Cream.

Före Dermosil iDeal tinted day cream Efter Dermosil iDeal tinted day cream

Som ni ser är detta en ytterst lätt färgad dagkräm som bara ger lätt täckning. Men jag får ändå synbart jämnare hudton av denna. Färgen hade kunnat vara snäppet ljusare, men tack vare att färgen är så skir kan jag komma undan med att ta ner krämen på halsen (vilket jag inte gjorde här för referens). De dagar jag har använt den här har jag inte haft något att anmärka på hållbarheten och finishen under dagens lopp. Hyn har inte känts uttorkad eller stramande, och har inte heller blivit glansig. Däremot har jag en fin lyster hela dagen. Jag gillar den skira täckningen, men om jag någon gång skulle vilja ha mer täckning är det bara att svepa lite mineralpuder över.

Om jag ska jämföra den här produkten med en liknande är det bareMinerals Complexion rescue som ligger närmast till hands. CR har bättre täckning, och jag upplever den faktiskt mer som en väldigt lätt och lystergivande foundation, medan Dermosils variant verkligen är en klassisk färgad dagkräm. Complexion rescue har ju varit min favorit ganska länge nu, men jag ser inte Dermosils variant som en konkurrent till den, utan snarare som ett komplement. Båda varianterna ger dock en fin lyster, vilket jag gillar.

Mitt första intryck av den här produkten är att jag gillar den. Den har många fördelar, och bara ett par nackdelar, som jag kan komma på efter det första intrycket.

På plussidan:
+ Priset: 95 kr för 30 ml
+ Naturligt resultat/lätt täckning
+ Fin lyster
+ Bra hållbarhet

På minussidan:
– Verkar bara finnas i en enda nyans (?)
– Finns inte i fysisk butik såvitt jag vet och det verkar inte finnas några prover att köpa i onlinebutiken, så man får köpa på vinst och förlust och hoppas att man blir nöjd.

*Som anges i rubriken har jag fått den här produkten som ett pressprov, vilket betyder att företaget har gett mig den utan krav på motprestation. Detta påverkar självklart inte mina åsikter om produkten, och jag bedömer den precis som jag bedömer produkter som jag betalat för. Länkarna i inlägget är inte annonslänkar.

 

Månadens bok: The Bell Jar av Sylvia Plath

Den första boken jag tänkte skriva om i Månadens bok-temat är The Bell Jar av Sylvia Plath. The Bell Jar är den enda romanen av Sylvia Plath, och den utkom bara några veckor innan hon tog livet av sig. Romanen fick vid utgivandet ett svalt mottagande av kritikerna (något som Plath tog mycket hårt), men har med tiden blivit en riktig klassiker.

Romanen skildrar huvudpersonen Esther Greenwoods tilltagande depression och det slutliga sammanbrottet som resulterar i ett självmordsförsök och tvångsintagning på mentalsjukhus. Det låter inte så upplyftande kanske, men jag tycker väl inte att det är det som är litteraturens jobb, att lyfta upp oss alltså.

Romanen tar avstamp i New York, dit Esther har blivit inbjuden för att göra praktik på en tidning tillsammans med ett gäng andra flickor. Redan i New York börjar tillvaron att rämna. När Esther sedan kommer hem till Connecticut och får veta att hon inte kommit in på en skrivarkurs hon hade räknat med att komma in på tappar hon fotfästet. Vi får lyssna till hennes inre monolog och följa hennes kamp för att hålla huvudet över vattenytan.

Det jag tycker är så intressant med den här romanen är hur ärligt och ofiltrerat och Plath skriver om psykisk ohälsa, vilket är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att hon var kvinna på 60-talet. Nu var ju inte jag med på 60-talet, men med tanke på det stigma som biter sig fast än i dag kring psykisk ohälsa kan jag bara föreställa mig hur det måste ha varit för 50 år sedan.

     Being with Jody and Mark and Cal was beginning to weigh on my nerves, like a dull wooden block on the strings of a piano. I was afraid that at any moment my control would snap, and I would start babbling about how I couldn’t read and couldn’t write and how I must be just about the only person who had stayed awake for a solid month without dropping dead of exhaustion.

The Bell Jar – Sylvia Plath

Dessutom älskar jag den här boken för att den ifrågasätter, inte bara skildrar, kvinnors situation på den tiden. Jag tänker exempelvis på den enorma lättnad Esther känner när hon får hjälp att prova ut ett preventivmedel, och plötsligt slipper den ständigt överhängande skräcken för att bli med barn. Eller när hon beskriver dubbeldejten med en kvinnohatare:

     I had never met a woman-hater before.
I could tell Marco was a woman-hater, because in spite of all the models and TV starlets in the room that night he paid attention to nobody but me. Not out of kindness or even curiosity, but because I’d happened to be dealt to him, like a playing card in a pack of identical cards.

The Bell Jar – Sylvia Plath

Det är förstås också många starka och skrämmande scener som skildras inifrån mentalsjukhusens väggar. Bland annat elchockerna Esther utsätts för som en del av behandlingen.

      There was a brief silence, like an indrawn breath.
Then something bent down and took hold of me and shook me like the end of the world. Whee-ee-ee-ee-ee, it shrilled, through an air crackling with blue light, and with each flash a great jolt drubbed me till I thought my bones would break and the sap fly out of me like a split plant.
I wondered what terrible thing it was that I had done.
The Bell Jar – Sylvia Plath

Språket i boken är, som ni säkert märker av citaten, helt fantastiskt. Jag har svårt att sätta adjektiv på olika språkliga stilar, men så mycket kan jag säga att det märks att Sylvia Plath i första hand var poet. Hela boken är full av nedvikta hörn (ja, jag är en sån som viker hundöron) där jag har läst något särskilt utsökt stycke som jag vill kunna hitta igen lätt för att återkomma till gång på gång. De bästa styckena brukar jag skriva av för hand i en liten bok jag har för det syftet. Den bläddrar jag sedan igenom när jag vill rensa ögonen från allt språkbrus jag utsätter mina ögon för under en dag.

Summa summarum kan jag verkligen, verkligen rekommendera den här boken. Inte bara för att det är en klassiker som man ”ska ha läst” (det finns inga sådana böcker, man läser bara det man vill läsa), utan för att den på ett så naket och starkt sätt skildrar en ung kvinnas upplevelse av psykisk ohälsa på ett sätt som är högst relevant än i dag.

 

Tre som tog slut: mascaror från bareMinerals, Too Faced och IsaDora

Jag rensade bland mina mascaror för någon vecka sedan, och det här var de tre mascaror som fick åka ner i återvinningen:

IMG_4081

IsaDora Big Bold Mascara
Helt OK mascara som ger bra volym, vilket är det jag främst söker hos en mascara. Den kunde fälla en del under dagen, men inte så farligt mycket. Kommer troligtvis inte att köpa igen, eftersom det finns andra mascaror som jag gillar bättre. Men ett helt ok budgetköp.

Too Faced Lashgasm
Jag raljerade lite över namnet på Too Faced’s mascara Better than sex på Instagram (cultureofmakeup), men fick faktiskt erkänna till sist att det var en riktigt bra mascara, det fåniga namnet till trots. Lashgasm är ännu en mascara med omotiverat ekivokt namn, och till skillnad från BTS är den all talk and no action. Gjorde inte mycket alls på mina fransar. Den gav lite svärta, men varken volym eller längd påverkades nämnvärt.

bareMinerals Lash Domination
Funkade inte alls på mig. Var helt prickig i ansiktet när jag använde denna. Den här använde jag faktiskt inte ens slut på, eftersom den helt enkelt inte funkade på mig. Tyckte  dessutom inte att den applicerade så fint. Fick lite spretiga fransar med den här.

bareMinerals Complexion rescue – recension*

Jag har inte tidigare varit något stort fan av bareMinerals. Inte så att jag har tyckt illa om deras produkter, men jag har liksom aldrig hittat några riktiga favoriter ur deras sortiment heller. Den här våren har jag dock fått pressprover med två nyheter från märket som båda har blivit riktiga favoriter. Jag hade tänkt skriva om båda i ett och samma inlägg, men jag inser att det kommer att bli för långt, så jag tar dem en i taget.

bareMinerals Complexion Rescue

Först ut är den färgade dagkrämen Complexion Rescue, som kom ut i april och som jag har använt nästan varje dag sedan jag fick den i mars, vilket är extremt ovanligt för mig. Eftersom det är en färgad dagkräm ska den ge rikligt med fukt, samtidigt som den ger huden en lätt täckning med naturligt resultat. Complexion rescue innehåller dessutom SPF 30 vilket är jättebra, särskilt nu till sommaren. Jag gillar verkligen complexion rescue, framför allt eftersom den är så lätt på huden, samtidigt som den på något mirakulöst sätt lyckas neutralisera huden och ge mig precis den täckning jag behöver för att inte min rosacea ska skina igenom alltför mycket. De fuktgivande egenskaperna är helt ok, men inte mer. Krämen är skön att ha som basmakeup, men jag skulle inte använda den utan att första applicera min vanliga dagkräm. Jag ser Complexion rescue som ett komplement till min vanliga dagkräm snarare än en ersättare för den.

I pressmaterialet sägs Complexion rescue passa alla hudtyper, vilket jag inte alls håller med om. Det finns i princip inga baser/produkter som passar ALLA hudtyper. På min torra och känsliga hud passar den alldeles utmärkt och håller hela dagen, men den kanske inte funkar lika bra för personer med fet hy eller blandhy. Donnachic har t.ex. testat complexion rescue och blivit måttligt impad. Ruth Crilly (A model recommends) har liknande hudtyp som jag själv och har utsett den till en av sina favoriter i sin May favourites-video. För att citera henne: ”If I could only pick one base to use over the summer months, and it had to just be one, I would probably pick this”.

Jag har använt complexion rescue i snart sagt varje sminkning jag lagt upp här de senaste månaderna, och här är ett exempel på hur den ser ut. Notera lystern, som inte kommer från en highlighter, basen består bara av Complexion rescue och rouge. Sminkning med Complexion Rescue*Produkten jag skriver om är ett pressprov, vilket innebär den har skickats till mig för påseende, utan krav på motprestation. Detta har inte påverkat min bedömning av produkten. Du kan läsa mer om detta på min policysida.

 

Recension: Pretty Honest av Sali Hughes

IMG_20150331_183944

När jag var i Birmingham köpte jag boken Pretty Honest: The Straight-Talking Beauty Companion av skönhetsjournalisten Sali Hughes. Jag ska inte gå in så mycket på vem Sali Hughes är, jag litar på att ni är flinka med att Googla det ni inte vet. Jag tänkte i stället gå direkt på vad jag tyckte om boken.

Jag var väldigt nyfiken på den här boken, eftersom jag läst så många positiva omdömen om den. Vissa beskrev den som den enda skönhetsbok du någonsin behöver köpa, andra kallade det för en skönhetsbibel osv. Som bäddat för höga förväntningar, alltså.

Men jag vet inte – jag är lite kluven till den här boken. Å ena sidan gillar jag den för att den innehåller en massa praktiska tips om hur du kan åstadkomma olika saker med smink, hår och hudvård (hårtipsen uppskattade jag särskilt eftersom jag överlag är rätt dålig på hår). Å andra sidan gillade jag INTE pekpinnarna som smögs in lite här och där, t.ex. glitternagellack passar inte på jobbet (says who undrar jag), personer med små läppar ska inte ha mörkt läppstift för att det får deras läppar att se mindre ut (är det självskrivet att stora läppar alltid är att föredra, undrar jag då) osv.

Samtidigt som hon skriver befriande om hur tonårstjejer ska experimentera och våga testa crazy saker kommer hon med några väl valda råd om vad som ser ”snyggt” ut. Jag får inte riktigt ihop det, helt enkelt. Och jag kommer inte över det konstiga resonemanget i inledningen om Salis mormor/farmor som alltid hade läppstift på/med sig för att hon inte skulle tvingas tacka nej till ett äventyr när tillfället bjöds. All respekt till Salis granny, men jag skulle nog säga att det går alldeles utmärkt att ge sig iväg på äventyr utan läppstift, varför skulle jag behöva tacka nej till ett sådant bara för att jag har glömt läppstiftet hemma? Jag skulle nog till och med säga att de flesta av mina mest minnesvärda äventyr har varit läppstiftslösa, och att det fungerade alldeles utmärkt 🙂

Trots att det finns saker jag stör mig på i den här boken innehåller den som sagt en hel del bra råd, och jag kommer absolut ha nytta av de mer handfasta tipsen. Jag tror att jag kommer att använda den här lite som en referensbok och slå i när jag ska göra något som jag vet att Sali hade någon smart lösning på, t.ex. föna luggen eller locka håret osv. Sali är otroligt kunnig och jag gillar hennes raka framtoning och handfasta tips. Jag kan ha överseende med det som jag inte håller med om, man måste inte alltid tycka lika om allt. En hel del av åsiktskrockarna tror jag också beror på kulturskillnader och på att det nog generellt råder rätt olika syn på det som kallas ”beauty” i Sverige och Storbritannien.

 

By Terry – Cheek to cheek

För ett tag sedan köpte jag rouget Cheek to Cheek från By Terry, ett vattenbaserat rouge med körsbärsextrakt, och det har snabbt letat sig in på listan över mina favoritrouge. Jag som har torr hy gillar krämrouge och flytande rouge, och det här är inget undantag. Det ger en mjuk färg som smälter fint in i huden och ser ut som en naturlig rodnad, som efter en rask promenad i lätt kyla. En droppe räcker till att ge en lätt färg på kinderna, och det går bra att bygga upp intensiteten med fler lager. Som en extra bonus doftar rouget underbart av körsbär. Dessutom är det superdrygt och kommer troligtvis att räcka i evigheters evighet. Kostar 299 kr och finns bland annat att köpa hos BeautyTheYouWay. Här har jag använt Cheek to Cheek på både kinder och läppar. Det står inget om att det ska vara ett Cheek and lip stain, men man kan ju alltid prova. Det funkar bra tycker jag, men snyggast effekt får man nog på kinderna, trots allt.

IMG_0792 (2)In English: I really like the water-based Cheek to Cheek rouge from By Terry. It gives a really natural flush, blends beautifully with the skin and gives a good colour pay-off. Besides it smells wonderfully of cherries! Here I’ve added Cheek to Cheek both to cheeks and lips. It’s not a cheek and lip product, but I thought I should give it a try. I prefer the effect it has on my cheeks, though.

Recension: D&G L’Impératrice EdT

I dag är grapefruktens dag, och det tänkte jag fira med att skriva om en parfym som har grapefrukt, eller åtminstone grapefruktträd i sig, nämligen L’Impératrice EdT från D&G.

Strax före jul köpte jag L’Impératrice som en liten julklapp åt mig själv. Jag testade den för något sedan, och gillade den redan då. Men just den gången föll valet på en annan parfym. Sedan dess har jag dock gått och nosat lite trånande på den titt som tätt, och när Kicks hade erbjudande på D&G-dofter i december slog jag till.

IMG_9542red

Jag känner alltid att jag är ute på lite djupt vatten när det gäller att skriva doftrecensioner, eftersom jag inte är – hur ska jag uttrycka det – någon virtuos när det gäller att urskilja och beskriva dofter. Men jag vill ändå dela med mig av mina intryck av den här parfymen, eftersom jag letat efter svenska recensioner om L’Impératrice och inte hittat några. Kanske hjälper det någon.

Säljtext:
”Saftiga exotiska frukter och klara rosa blommor bereder väg för en aptitretande bas med mysk. Den aptitretande blandningen av vattenmelon och kiwi kontrasteras mot den dramatiska rosa cyklamen som bjuder på en uppiggande doftupplevelse.”

Toppnoter:
Rabarber, röda vinbär, kiwi ackord
Hjärtnoter: rosa cyklamen, vattenmelon, jasminblad
Basnoter: mysk, sandelträ, grapefruktträd

Litet stalltips till alla som jobbar med säljtexter (jag hör själv till den skaran): Ordet ”aptitretande” må vara ett frestande adjektiv att strössla med i en text om parfymer, men försök att begränsa användandet till en gång per stycke. Allt över det blir too much.

IMG_9555red

Som ni förstår är det här en riktigt  fruktig och söt parfym. Men inte söt på det kvalmiga, tunga sättet (då hade jag inte kunnat bära den utan att få huvudvärk, eftersom jag är mycket känslig för tunga parfymer), den är förvånansvärt lätt. Detta är dock inte en av de där tråkiga ”fräscha” parfymerna som i stort sett doftar lika intressant som sköljmedel. Tack vare de djupare basnoterna ”bottnar” doften och blir tillräckligt komplex för att vara intressant för mig åtminstone. De doftnoter som jag själv tycker mig uppfatta är de mer fruktiga (kiwi vattenmelon) samt efter ett tag basnoterna mysk och grapefrukt.

Om jag ska likna doften vid något annat som jag är väldigt förtjust i, nämligen efterrätter, kan man väl säga att den här doften vid första intryck påminner om en rosafluffig sockervadd, men efter en stund mognar till en gyllene crème caramel – fortfarande söt, men på ett mer sofistikerat sätt. Doften i sig doftar inte i närheten av en crème caramel, men jag talar efterrättsspråket bättre än jag gör parfymspråket – än så länge.

Om vi ska se till det yttre (och det ska vi – jag köper inte parfymer om inte flaskan är snygg) så är flakongen precis som jag vill ha den: kompakt, sober och sådär härligt tung i handen. Den enkla och stilrena etiketten, den rosa vätskan och de svarta detaljerna bildar en riktigt snygg helhet som tilltalar mig mycket.

IMG_9558red

Cirkapriset ligger på 560 kr för 50 ml och parfymen finns att köpa på bl.a. Åhléns och Kicks. Jag hittade inte parfymen på D&G’s hemsida, så jag vet inte om den håller på att utgå ur sortimentet. Den finns åtminstone i butik fortfarande, så passa på att sniffa lite på den nästa gång ni har möjlighet!

Vill ni läsa om andra doftfavoriter har jag skrivit om mina parfymer från Jo Malone och Givenchy här.