Remake – the flapper makeup

Den här tiden på året blir jag alltid så frestad att göra dramatiska 20-talssminkningar med mörka läppar, skarpa konturer och tunga, sotade ögonlock. Jag vet inte om det har med mörkret utomhus att göra. Den färgsprakande hösten är borta, och den gnistrande vintern har ännu inte kommit. Det är mest bara tung, grå himmel och råkyla.IMG_8841red_1Jag har tidigare skrivit om Tender is the night, som är min favoritroman av F. Scott Fitzgerald, och till den här sminkningen har jag särskilt inspirerats av romanfiguren Nicole Diver. Hon är en rik arvtagerska som är gift med psykiatrikern Dick Diver, som behandlade henne på en klinik där hon var intagen för sina psykiska problem. Hon är den svaga och han den starke i deras förhållande, men gradvis blir Nicole starkare, slår sig fri och gifter om sig, medan Dick sjunker allt djupare ner i sitt alkoholmissbruk. IMG_8814red_1Jag tycker om romaner där relationerna och maktbalansen mellan karaktärerna inte är statiska. Den som verkar svag och hopplöst förlorad kanske reser sig och tar revansch, medan den gode och rättrådige av en eller annan anledning hamnar i en ond cirkel och tappar fotfästet, och därmed sin position i samhället.IMG_8853red_1Fler romaner om människor på väg mot fördärvet:
Bokhandlaren som slutade bada av Fritiof Nilsson Piraten
Krogen av Émile Zola
Anna Karenina av Lev TolstojIMG_8865red_1Någon som har fler tips på deprimerande litteratur som jag kan läsa för att matcha novembermörkret?

The flapper makeup

IMG_1276red IMG_1372 - Kopia IMG_1366 - Kopia IMG_1340 - Kopia IMG_1321 - Kopia IMG_1300 - KopiaIngen har väl missat att The Great Gatsby filmatiserades i år, och festerna med Gatsby- och 20-talstema har avlöst varandra under årets lopp. The Great Gatsby är en fantastisk roman, men om ni inte har läst något av hans andra verk kan jag verkligen rekommendera att ni gör det. En av mina favoriter heter Tender is the Night. Förutom att den har en av litteraturhistoriens vackraste titlar är den en riktig Fitzgerald-historia med spektakulära miljöer, storslagna fester och ett växande vansinne som lurar i mörkret under den glittriga ytan. Kan man göra annat än älska det?

”Think how you love me,” she whispered. ”I don’t ask you to love me always like this, but I ask you to remember. Somewhere inside me there’ll always be the person I am to-night.”

***
One writes of scars healed, a loose parallel to the pathology of the skin, but there is no such thing in the life of an individual. There are open wounds, shrunk sometimes to the size of a pin-prick but wounds still. The marks of suffering are more comparable to the loss of a finger, or of the sight of an eye. We may not miss them, either, for one minute in a year, but if we should there is nothing to be done about it.

F. Scott Fitzgerald – Tender is the Night