Månadens bok: The Bell Jar av Sylvia Plath

Den första boken jag tänkte skriva om i Månadens bok-temat är The Bell Jar av Sylvia Plath. The Bell Jar är den enda romanen av Sylvia Plath, och den utkom bara några veckor innan hon tog livet av sig. Romanen fick vid utgivandet ett svalt mottagande av kritikerna (något som Plath tog mycket hårt), men har med tiden blivit en riktig klassiker.

Romanen skildrar huvudpersonen Esther Greenwoods tilltagande depression och det slutliga sammanbrottet som resulterar i ett självmordsförsök och tvångsintagning på mentalsjukhus. Det låter inte så upplyftande kanske, men jag tycker väl inte att det är det som är litteraturens jobb, att lyfta upp oss alltså.

Romanen tar avstamp i New York, dit Esther har blivit inbjuden för att göra praktik på en tidning tillsammans med ett gäng andra flickor. Redan i New York börjar tillvaron att rämna. När Esther sedan kommer hem till Connecticut och får veta att hon inte kommit in på en skrivarkurs hon hade räknat med att komma in på tappar hon fotfästet. Vi får lyssna till hennes inre monolog och följa hennes kamp för att hålla huvudet över vattenytan.

Det jag tycker är så intressant med den här romanen är hur ärligt och ofiltrerat och Plath skriver om psykisk ohälsa, vilket är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att hon var kvinna på 60-talet. Nu var ju inte jag med på 60-talet, men med tanke på det stigma som biter sig fast än i dag kring psykisk ohälsa kan jag bara föreställa mig hur det måste ha varit för 50 år sedan.

     Being with Jody and Mark and Cal was beginning to weigh on my nerves, like a dull wooden block on the strings of a piano. I was afraid that at any moment my control would snap, and I would start babbling about how I couldn’t read and couldn’t write and how I must be just about the only person who had stayed awake for a solid month without dropping dead of exhaustion.

The Bell Jar – Sylvia Plath

Dessutom älskar jag den här boken för att den ifrågasätter, inte bara skildrar, kvinnors situation på den tiden. Jag tänker exempelvis på den enorma lättnad Esther känner när hon får hjälp att prova ut ett preventivmedel, och plötsligt slipper den ständigt överhängande skräcken för att bli med barn. Eller när hon beskriver dubbeldejten med en kvinnohatare:

     I had never met a woman-hater before.
I could tell Marco was a woman-hater, because in spite of all the models and TV starlets in the room that night he paid attention to nobody but me. Not out of kindness or even curiosity, but because I’d happened to be dealt to him, like a playing card in a pack of identical cards.

The Bell Jar – Sylvia Plath

Det är förstås också många starka och skrämmande scener som skildras inifrån mentalsjukhusens väggar. Bland annat elchockerna Esther utsätts för som en del av behandlingen.

      There was a brief silence, like an indrawn breath.
Then something bent down and took hold of me and shook me like the end of the world. Whee-ee-ee-ee-ee, it shrilled, through an air crackling with blue light, and with each flash a great jolt drubbed me till I thought my bones would break and the sap fly out of me like a split plant.
I wondered what terrible thing it was that I had done.
The Bell Jar – Sylvia Plath

Språket i boken är, som ni säkert märker av citaten, helt fantastiskt. Jag har svårt att sätta adjektiv på olika språkliga stilar, men så mycket kan jag säga att det märks att Sylvia Plath i första hand var poet. Hela boken är full av nedvikta hörn (ja, jag är en sån som viker hundöron) där jag har läst något särskilt utsökt stycke som jag vill kunna hitta igen lätt för att återkomma till gång på gång. De bästa styckena brukar jag skriva av för hand i en liten bok jag har för det syftet. Den bläddrar jag sedan igenom när jag vill rensa ögonen från allt språkbrus jag utsätter mina ögon för under en dag.

Summa summarum kan jag verkligen, verkligen rekommendera den här boken. Inte bara för att det är en klassiker som man ”ska ha läst” (det finns inga sådana böcker, man läser bara det man vill läsa), utan för att den på ett så naket och starkt sätt skildrar en ung kvinnas upplevelse av psykisk ohälsa på ett sätt som är högst relevant än i dag.

 

Amerikatema

På semestern var jag ju tvungen att botanisera bland New Yorks bokhandlar. Det passade jag på att göra den sista dagen när alla väskor var nästan fulla och det egentligen inte alls fanns plats för några nya böcker. Ändå lyckades jag klämma ner en handfull nya fynd, bland annat en riktig tegelsten.

Virginia Woolf – Three Guineas
Jag försökte ha ett New York- eller åtminstone Amerikatema på inköpen, men lyckades inte helt och hållet med den föresatsen. Jag kände mig manad att köpa den här boken efter att ha läst rekommendationen på baksidan: ”Witty, scornful, deeply serious … If you are a woman, or anti-war, or both, read it.” Jag är ju både och, så jag slog till.Three guineas

Sylvia Plath – The Bell Jar
Handlar om en utåt sett lyckad och lycklig människas gradvisa sammanbrott. Älskar sådana berättelser. Hoppas på något i stil med Krogen av Zola eller Bokhandlaren som slutade bada av Fritiof Nilsson Piraten.
thebelljar

Toni Morrison – Home
Ingen annan anledning än att det här är min favoritförfattare. Läste nog inte ens baksidestexten tror jag innan jag stövlade fram till kassan och håvade upp plånboken.
home

Edward Rutherfurd – New York
Den här har jag egentligen ingen aning om hur den är. Den här killen (britt) verkar ha specialiserat sig på att skriva om stora, mytomspunna städers historia (New York, Paris, London) i skönlitterär form. Antingen är det jättebra eller så är det jättedåligt. En riktig tegelsten är det i alla fall.
NewYork

Betty Smith – A Tree Grows in Brooklyn
Jag hittade flera böcker som handlade om Brooklyn, vilket var kul, eftersom det var där vi bodde. Jag fastnade för den här, mest för namnets skull. Det tilltalade mig, av någon anledning.
tree-grows-in-brooklyn

Nu kommer det kanske inte bli så mycket tid över till nöjesläsning i jul, men jag återkommer när jag hunnit läsa någon av böckerna. För några år sedan fick jag för mig att ha ett specifikt lästema för varje termin. En höst var det nordiskt tema vill jag minnas. Kanske dags för en amerikansk bokvår?