Home

Precis som jag misstänkte blev det ganska lite läst under julledigheten, men en av böckerna jag fick med mig hem från resan hann jag med i alla fall. Jag kunde förstås inte hålla tassarna från Home av Toni Morrison. Jag har funderat på  varför jag tycker så mycket om justToni Morrison, men jag har lite svårt att sätta fingret på det. En stor del av det är nog språket, som är både drömskt och knivskarpt. Hon kan skildra rå brutalitet och ofattbar grymhet på samma gång som gränslös kärlek och okuvlig livskraft. En märklig kombination av vackert och fruktansvärt som jag verkar ha fastnat för.

Home är en bok om en sådan gränslös kärlek mellan en bror och en syster. Frank är en ung, svart man som kommer tillbaka från kriget i Korea svårt traumatiserad. När han hör att hans syster Cee svävar i livsfara beger han sig tillbaka till staden han lämnade för flera år sedan och svor att aldrig återvända till. Båda syskonen får lära sig vad det innebär att finna styrka i sig själv och vad det innebär att komma hem. En av Morrisons bättre romaner, tycker jag, och det vill inte säga lite.

Romanen växlar mellan Cees och Franks perspektiv. Jag tänkte dela med mig av ett stycke av vardera.

Cee:
Frank alone valued her. While his devotion shielded her, it did not strengthen her. Should it have? Why was that his job and not her own? Cee didn’t know any soft, silly women. […]
So it was just herself. In this world with these people she wanted to be the person who would never again need rescue. […] Did she have a mind, or not? Wishing would not make it so, nor would blame, but thinking might. If she did not respect herself, why should anybody else?

Frank:
Her eyes. Flat, waiting, always waiting. Not patient, not hopeless, but suspended. Cee. Ycidra. My sister. Now my only family. When you write this down, know this: she was a shadow for most of my life, a presence marking its own absence, or maybe mine. Who am I without her – that underfed girl with the sad, waiting eyes?

Toni Morrison – Home

Amerikatema

På semestern var jag ju tvungen att botanisera bland New Yorks bokhandlar. Det passade jag på att göra den sista dagen när alla väskor var nästan fulla och det egentligen inte alls fanns plats för några nya böcker. Ändå lyckades jag klämma ner en handfull nya fynd, bland annat en riktig tegelsten.

Virginia Woolf – Three Guineas
Jag försökte ha ett New York- eller åtminstone Amerikatema på inköpen, men lyckades inte helt och hållet med den föresatsen. Jag kände mig manad att köpa den här boken efter att ha läst rekommendationen på baksidan: ”Witty, scornful, deeply serious … If you are a woman, or anti-war, or both, read it.” Jag är ju både och, så jag slog till.Three guineas

Sylvia Plath – The Bell Jar
Handlar om en utåt sett lyckad och lycklig människas gradvisa sammanbrott. Älskar sådana berättelser. Hoppas på något i stil med Krogen av Zola eller Bokhandlaren som slutade bada av Fritiof Nilsson Piraten.
thebelljar

Toni Morrison – Home
Ingen annan anledning än att det här är min favoritförfattare. Läste nog inte ens baksidestexten tror jag innan jag stövlade fram till kassan och håvade upp plånboken.
home

Edward Rutherfurd – New York
Den här har jag egentligen ingen aning om hur den är. Den här killen (britt) verkar ha specialiserat sig på att skriva om stora, mytomspunna städers historia (New York, Paris, London) i skönlitterär form. Antingen är det jättebra eller så är det jättedåligt. En riktig tegelsten är det i alla fall.
NewYork

Betty Smith – A Tree Grows in Brooklyn
Jag hittade flera böcker som handlade om Brooklyn, vilket var kul, eftersom det var där vi bodde. Jag fastnade för den här, mest för namnets skull. Det tilltalade mig, av någon anledning.
tree-grows-in-brooklyn

Nu kommer det kanske inte bli så mycket tid över till nöjesläsning i jul, men jag återkommer när jag hunnit läsa någon av böckerna. För några år sedan fick jag för mig att ha ett specifikt lästema för varje termin. En höst var det nordiskt tema vill jag minnas. Kanske dags för en amerikansk bokvår?